Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRYNA bry3na2, v.2 -er, -te, -t, -t; sällan -ar, -ade, -at, -ad (-er osv. Murenius AV 218 (1650) osv. -ar osv. Serenius K k k 3 a (1734), Blanche Bild. 3: 180 (1864)) ((†) brynd, p. pf., Warg 194 (1755; s. 299: brynt)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se afledn.).
Etymologi
[af BRUN, adj.; jfr BRUNA, v.; jfr d. brune, t. bräunen]
tr.: göra brun; intr. o. refl. samt stundom i pass.: (hålla på att) blifva brun.
1) i fråga om matlagning o. d.: gifva åt (en maträtt o. d.) en brunaktig färg (på ytan), vanl. på det sätt att den utsättes för stark hetta; äfv. allmännare: steka, rosta. Brynt smör, brynt potatis. Brynt ost (dvs. brynost). Murenius AV 218 (1650). Lägg .. (kalffjärdingen) lijtet på Glödh att han brynes, steek honom. Rålamb 14: 76 (1690). Korf, i olja kokt och litet brynt i smör. Bellman 1: 87 (1769). Sockerlagen brynes utan att brännas. Hagdahl Kok. 798 (1879). (S. k.) ”glaserad glass” .. öfversockras och brynes med en glödgad skyffel. Grafström Kond. 149 (1892). Lördagen gafs salt kött med brynta kålrötter. Nyblom Minn. 1: 52 (1904). — intr. o. refl. med intr. bet. Knastrande brynte de sig, och svettades olja och vällukt. Franzén Skald. 1: 273 (1794, 1824; om kaffebönor). (Köttet m. m. lägges i en gryta med brynt smör o.) får sakta bryna under omrörning 2—3 tim. HemKokb. 11 (1903).
2) om solens o. atmosfärens inverkan, särsk. på hyn (huden), äfv. på växter o. växtdelar: göra brun, brunbränna; särsk.: göra solbränd; i p. pf. stundom med adjektivisk bet.: solbränd. (Sjömannens) kind är brynt. Franzén Skald. 1: 178 (1810, 1824). Fälttågets sol hade brynt hans hy. Rydberg Ath. 405 (1859). Klockljungens skära kalkar börja brynas af augustisolen. Rosenius Naturst. 28 (1897). — jfr SOL-BRYNT.
3) (numera bl. hvard.) allmännare: brunbränna, sveda. Sylvius Curtius 220 (1682). Kilarnas spetsar (ha, innan de slås in,) förut blifvit litet för elden brynte. Polhem PVetA 1760, s. 11. Mitt skjortveck, styft och stärkt och brynt i tvätten. Fröding NDikt. 4 (1894).
4) garf. göra (färgbad till skinn) mörkare. Jernvitriol-lösningen, hvarigenom man vid denna färgmethod brynar många färger. AHB 4: 28 (1860).
5) (†) i allm.: göra brun; i pass.: blifva brun. Mangons unga telning brynes af blomstermjöl. Bergstedt Vikr. 31 (1846). — jfr TOBAKS-BRYNT.
Ssgr (till 1): BRYN-OST. ett slags (bland landtbefolkningen i vidt skilda trakter förekommande, ss. kalasmat ansedd) ’ost’, som (på olika sätt) tillagas af söt mjölk o. till slut brynes i panna. Chronander Surge E 8 a (1647). Han hade tyckt att det kunde vara nog med en sötost, en pannkaka och tre sigtekakor till förningsmat .., men Stafva lagade en brynost också. Hedenstierna Komm. 224 (1891). —
-OST-SKIFVA. GHT 1897, nr 294 C, s. 4 (i handl. fr. 1634). —
-PANNA. (†) stekpanna. Lind 1: 1285 (1749). —
-SKYFFEL. [jfr språkprofvet från Grafström under 1] BoupptVäxiö 1886.
Afledn.: BRYNING, sbst.3, r. l. f. till 1; stundom konkretare, om färgnyansen. En god kölna .. skall kunna väl torka maltet och gifva det önskad bryning. Lindberg Svagdr. 47 (1892).

 

Spalt B 4387 band 5, 1924

Webbansvarig