Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÖRA jö3ra2 l. jœ3-, v.2, l. GÖRAS jö3ras2 l. jœ3-, v. dep.; anträffat bl. i inf. o. pres. ind. gör resp. -es l. -s, ävensom ss. vbalsbst. vbalsbst. -ANDE (†, Oec. (1730; i titel)), -NING (Nordforss (1805), ÖoL (1852; med hänv. till jäsning)).
(numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) dep., äv. refl.: jäsa; förr äv. i utvidgad anv., om andra (av sig själv förlöpande, kemiska) processer varigm ngt (efter det att ingredienserna blandats l. tillredningen skett o. d.) färdigberedes. OMartini Läk. 42 (c. 1600; dep.). Thet Wijnet, som göres, kan icke druckit .. warda. Schroderus Hoflefw. 174 (1629). Om ölet icke wil göras i Karet. IErici Colerus 1: 279 (c. 1645). När .. (smör-)Deegen .. är wäl brukat (dvs. ”arbetad”), .. skall man läggian i en Klimp .. att giöra sigh. Rålamb 14: 110 (1690). (Sv.) Vinet är i görning. (fr.) Le vin travaille. Nordforss (1805). Med osläckt kalk och salmiak sättes lafven i arbete och görning, då ett tillverkadt pigment uppkommer. Westring Svar 5 (1808). Lundell (1893; refl.; angivet ss. folkmål).
B: GÖRE-KAR, se A. —
Spalt G 1739 band 10, 1929