| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUNKA, v.1
(†) åstadkomma att ett tungt l. klumpigt föremål o. d. faller ned l. slår i ngnstädes med en duns o. d.; anträffat bl. i förb. klunka in. Lööp tu strax, tagh hijt en bunka, / Här skall iagh een draswt in klunka. Rondeletius 39 (1614; möjl. att uppfatta ss. ssg); jfr DRASUT 1 anm.
Spalt K 1403 band 14, 1936