Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOLLRA knol3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(knollra 1782 (: knollror, pl.) — 1889, 1926 (: knollrigt). knolra 1772 (: knolror, pl.) — 1880 (: Knolrig). knullra c. 1635 (: Knullrott), 1639—1671 (: knullror, pl.), 1715 (: knullrot). knållrig 1771)
Etymologi
[jfr sv. dial. knollra, hyvelspån; till KNOLLRA, v.2]
1) cirkelrund l. spiralformig krökning, vindling; jfr KNORLA, sbst. 1; särsk. konkret.
a) (vard., föga br.) i fråga om hår: lock; jfr KNORLA, sbst. 1 a. Hans hår .. höjde sig alltid sjelfmant i en krans af små oförlikneliga knollror. Almqvist Smar. 107 (1845). LoW (1889).
b) (†) om krökt spån; jfr KNORLA, sbst. 1 b. Rinman Jernförädl. 31 (1772). Dens. JärnH 3 (1782).
2) (†) ojämnhet, bula. (Sv.) knullra, (lat.) tuber. Schroderus Comenius Reg. (1639). BtFinlH 2: 362 (1671).
Ssg (Anm. Ssgn kan äv. hänföras till KNOLLRA, v.2): (1 a) KNOLLRE-SAX. (†) tång för åstadkommande av lockar i hår, krustång. Linc. Rrrr 6 a (1640).
Avledn. (Anm. Nedanstående avledn. kan äv. hänföras till KNOLLER): KNOLLRIG, förr äv. KNOLLROT, adj. (-ig 1771 osv. -ot(t) c. 1635—1715. -ut 1679) [sv. dial. knollrig, krusig]
1) (vard.) till 1 a, om hår (l. skägg): krusig, lockig; om person l. djur l. skinn: försedd med krusigt l. lockigt hår. Rudbeck Atl. 1: 23 (1679). Gamle Carl Johan på gångaren satt / Knollrig, energisk och fager. Sehlstedt 3: 62 (1864, 1867). En .. mössa af något isgrått och knollrigt skinn. Heidenstam Folkung. 1: 211 (1905). En knollrig karl. Procopé Vers 25 (1909). Bergman JoH 138 (1926). jfr LJUS-, SVART-, TÄT-KNOLLRIG.
2) (vard., föga br.) knutig, knölig, skrynklig, ojämn; äv.: knotig; jfr KNOLLRA, sbst. 2. (Sv.) Knullrott. (t.) Uneben. Schroderus Dict. 179 (c. 1635). Några gamla och knollriga äpple- och päronträd. Norlind Hell 2: 132 (1913). Skalet (på tofslärkeäggen) är grövre, mera knollrigt ojämnt än hos sånglärkeäggen. Rosenius SvFågl. 1: 252 (1918).
Avledn.: knollrighet, r. l. f.

 

Spalt K 1638 band 14, 1936

Webbansvarig