Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUBBA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[möjl. eg. identiskt med KUBBE (se KUBB, sbst.2)]
(†) sammanhängande klump av jord l. lera, koka. Linné Sk. 194 (1751).
Avledn.: KUBBA, v.2 (†) refl., om jord: klumpa ihop sig till kokor, bilda kokor. Linné Sk. 194 (1751).

 

Spalt K 3107 band 15, 1938

Webbansvarig