| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFGUDISK a3v~gɯ2disk (afgu´disk Weste), adj.; -T, adv.
1) (†) som tillhör afgudar (l. en afgud). Affgudiske Kyrkior. Phrygius Föret. 4 (1620). Thet Affgudeska Dianæ Tempel vthi Epheso. Rothovius 4 Pred. Q 7 b (1645).
2) som dyrkar l. hyllar afgudar (l. en afgud). Thet affgudiska folcket. Förspr. t. Os. (Bib. 1541). J Ephraim (uppkom) itt affgudhiskt Rike. Syr. 47: 23 (Därs.). Then helghe Ande .. flyyr the affgudheska. Vish. 1: 5 (Därs.). Afgudiske menniskior, som tiena Sathan. Schroderus Uss. G 2 a (1626). — oeg. o. bildl. Det afgudiska människo-hiertat. Nohrborg 663 (c. 1765). Theserna, dem .. (Luther) ljungar mot afgudisk tid. Fahlcrantz 3: 67 (1864).
3) som utgör l. innebär l. tillhör l. har afs. på afguderi. Then Hedniska och Affgudiska Religionen. Muræus 1: 338 (1648). Sådan .. Affgudisk Widskipelse haar man i Pafwedömet icke affskaffat. Hiärne Surbr. 152 (1680). Den dyrkan, som egnades dessa ställen (i Jerusalem) .., föreföll helt afgudisk. G. E. Beskow Res. 111 (1861, 1881). — i allm. med afs. på religion l. åskådningssätt osv., som innebär grof vidskepelse l. öfver hufvud tänkes motsatt den sanna kristendomen. Wijgdewatnet .. är itt .. affgudiskt ting. L. Petri Vigv. A 2 a (1538). (Den) Affgudeske Alcoran. L. P. Gothus Com. 86 (1613). Thet Affgudeska Påfwedömet. J. Matthiæ 1: 254 a (1658). Det andliga går under i en afgudisk naturdyrkan. Wallin 1 Pred. 1: 22 (c. 1830?). — oeg. o. bildl. Ovanor .., som alldeles icke förtjena att med afgudisk vördnad handteras. Schlyter Jur. afh. 1: 191 (1836). Af modern omfattades (hon) med en afgudisk ömhet. H. Lindgren i NF 14: 932 (1890).
Spalt A 222 band 1, 1898