| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTICKA a3v~stik2a (a`fsticka Weste), v.1 -er, -stack, -stucko, -stuckit, -stucken (se för öfr. STICKA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr AFSTICK.
I. tr.
1) med spetsen l. den skärande änden af ett verktyg (ss. spade, hacka, huggjärn o. d.) afskilja l. stycka (ngt).
a) [jfr holl. met de spade de distels afstikken] landt., trädg.
α) (med spade o. d.) skära bort (växter l. växtdelar). (Åkertisteln o. hästhofven) måste .. på vårarna afstickas, så att kornet ej af dem må förqväfvas. Arrhenius Jordbr. 2: 124 (1862); jfr β. Hvarje år bör man från de arter (af Achillea), som genom rotskott hastigt utbreda sig, med en spade afsticka och undanskaffa det öfverflödiga. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 8 (1876).
β) (med spade o. d.) skära tvärt af (växter l. växtdelar). Plantornas rötter .. afstickas med det hvassa spadbladet. Ström 239 (1830, 1846); jfr α. Vid uppgräfningen af betorna bör noga tillses, att de ej såras eller afstickas af grepen eller spaden, så att den nedersta delen blir qvar i jorden. Forsberg Sockerb. 46 (1888, 1894).
γ) [jfr t. einen rasen abstechen] (föga br.) om grästorf: skära lös. — med objektsväxling: (med spade o. d.) i kanten afjämna l. kanthugga (en gräsplan o. d.). När Qwarteren äre .. färdighe och affstuckne .. och gångarne medh Sand wäl jämnade. Månsson Träg. 5 (1643); jfr 5.
δ) [jfr t. abgestochene torfmoore] gm inskärning i vertikal riktning medelst spade uppdela l. lösskära (torf). Afsticka vissa kubikmeter (stick)torf. (En spade) utan hörn, hvarmed Torfven endast afstickes. Fischerström i VetANH 2: 263 (1781). — jfr 5.
b) handtv., tekn. (med spetsen l. den skärande änden af ett verktyg) hugga l. skära bort (ngt). Det öfverflödiga af (gesims-)stenen afstickes. Stål 1: 231 (1834). Skulle någon kant finnas qvar, kan den sedan afstickas. N. W. Almroth enl. Kindblad (1867; vid svarfning). AHB 97: 59 (1879). (Kanon-) götet insättes .. i en maskin, som afsticker sjunkhufvudet. Westin i NF 8: 185 (1884); jfr SFS 1889, Bih. nr 63, s. 15. — med objektsväxling: gm bortskärande medelst spetsigt verktyg jämna. Den sålunda bildade sluttningen (å jordfyllningen) afstickes slutligen med Skarperspaden eller jemnas med (planerhackan). Stål 1: 214 (1834).
2) (mindre br.) gm stickning med ett redskap o. d. afbryta l. förstöra (själfva redskapet l. en del däraf). Bajonetten är afstucken. En af spetsarna på hötjugan har blifvit afstucken mot dörrträt.
3)
a) [jfr holl. wijn, bier afsteken, t. wein abstechen] (numera föga br.) (eg. gm kärlets öppnande medelst spett o. d.) aftappa (vin o. d.) ur fatet, hvari (det) förvaras. Stiernman Com. 2: 633 (1650). Viner, hvilka .. äro en gång afstuckne. Taxa f. sjötullen 17 April 1799, s. 85. (Om) vinet .. vill börja jäsa .., så måste det .. afstickas på ett annat fat. LAT 1870, s. 174. — [jfr holl. een vat afsteken] med objektsväxling; om förvaringskärl för våta varor: aftappa, omtappa. Befinnas vid afrojning kärl af .. oregelbunden form .. må de .. antingen krönas eller på krönta kärl afstickas. SFS 1831, s. 431.
b) [jfr t. flüssiges erz abstechen] (föga br.) bergv. (gm smältugnens öppnande medelst utslagsspett) uttömma (flytande järn); utsticka. Sedan afstickes smältan i formar. Leufvenmark i AHB 45: 24 (1870, 1874).
4)
a) [jfr t. wasser abstechen] (†) afleda (vatten), eg. medelst genomstickande af angränsande mark; afdika, tappa ur. Siön .. hafver varit ledder medh een graf till Dirschauske qvarnen, men ähr af Polackerne .. till att förderfva qvarnen affstucken och slepter i moratset. A. Oxenstierna Skr. 1: 112 (1627). Til at affsticka Watnet aff ett Land, och Mossar igenomdijka .. hörer Wetenskap til. Risingh Landb. 12 (1671). — (†) med objektsväxling: gm dikning torrlägga (sumpmark); utdika. Morasig och sanck Jord när den flijtigt dijkes och afstickes, är den icke ibland de sämsta. Rålamb 13: 5 (1690). Dens. 14: 3. — jfr AFSTICKNING 1.
b) (†) genomsticka (fördämning). (C. X G.) hade låtet affsticka Weichseldammen. N. Av. 26 Mars Part. 1657.
5) [jfr holl. eene ruimte, een weg afsteken, t. ein feld, einen garten abstecken l. (i ä. t.) abstechen] i sht landtmät. o. trädg. gm i marken nedstuckna märken l. gm gjorda inskärningar o. d. utstaka, afgränsa l. uppdela. Therpå afstickas gångarne .., til en half aln breda; Torfven på thessa tilärnada gångar upgrafves med en Spada. Underr. om jordpäron 3 a (1749). Afsticka med pinnar ..(;) Afsticka .. en jernvägslinie. Schulthess (1885). Afsticka en demarkationslinie. Björkman (1889). jfr: När han (dvs. ingeniören) der hafuer afstuckett, huru stacketett skall setties om staden. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 249 (1624). — särsk.
a) [jfr holl. een leger afsteken, t. ein lager abstecken l. (i ä. t.) abstechen] Afsticka ett läger o. d., gm gränslinjernas utstakande uppdraga konturen till ett läger o. d.; utsticka. Hvarest lägret .. är vordet afstucket. A. Oxenstierna Skr. 1: 109 (1627). (Jag) afstack den skantsen .., som der sedan bygdes. E. Dahlberg Dagb. 41 (c. 1660). Hallenberg Hist. 4: 654 (1794). Här afstacks ett läger. Carlson Hist. 1: 388 (1855).
b) (†) (med milstenar) utmärka (en väglängd o. d.). Myhletahlet kring om Slotten och Konungz-Gårderne i Rijket .. (är) ännu icke .. så affstuckit, som sigh borde. Förordn. 24 Sept. 1668, s. A 4 b.
c) tekn., särsk. skeppsb., närmande sig 6; om uppdragande af konturer l. utmärkande af vissa mått o. d. medelst prickningar l. inskärningar å timmer o. d.: sticka upp. Afsticka en mast, en rå. G. C. Witt i Läsn. f. folket 23: 339 (1857). Sedan man (på masten) afstuckit dessa mått. Dens. Skeppsb. 231 (1863). Derefter afsticker man mastens (blifvande) tjocklek. Därs. Masten (lägges) på en af de .. afbilade sidorna .., hvarefter de andra begge sidorna afstickas och .. afbilas. Därs. 232.
6) gm märken, frambragta medelst spetsigt verktyg, ss. grafstickel, nål l. passare, återgifva l. framställa (en bild o. d.) l. utmärka (ngt). — särsk.
a) [jfr t. ein gemälde abstechen] med grafstickel å metallplåt afbilda; gravera. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). (Bureus’ i koppar stuckna karta) blef .. straxt i lika storlek afstucken i Amsterdam. Faggot Præs. i VetA 1747, s. 15. Den gamla (taflan) .. finnes i koppar afstucken. Röding i 1 VittAH 1: 156 (1755). Om mina små örtfigurer en gång komma att afstickas. Linné Sv. arb. 309 (1758). Björkman (1889). — jfr AFSTICK 1.
b) [jfr t. ein muster abstechen] gm prickning med nål o. d. återgifva l. teckna (ett mönster o. d.); afpricka. Lind (1749, under abstüpffen). Afsticka .. Genom stickning med nål afpricka och derefter rita (mönster, o. d.). Dalin (1850). Björkman (1889). — jfr det härmed lätt förväxlade, dock på annat sätt böjda AFSTICKA, v.2 2.
c) medelst spetsigt verktyg uppdraga konturerna till (en karta). Afsticka .. teckna (en charta). Almqvist (1842). Afsticka en karta. Medelst en fin nål genomsticka en karta för att på underlagdt papper öfverflytta å kartan upptagne figurer. Cnattingius (1873, 1894); jfr: Afsticka .. sjö(term,) point (a chart). Björkman (1889); jfr d.
d) medelst passare o. d. utmärka l. afsätta. Dermed (dvs. med passaren) afsticker (man) .. tvänne punkter. Funke, Anv. att teckna 20 (1813). En punkt (på papperet) .., från hvilken .. de beräknade måtten med passaren afstickas efter skalan. T. Nordström i NF 6: 66 (1882; med afs. på grufmätning).
7) [jfr t. abstechen] sjöt. (ur en ögla l. göling) affira l. aflösa (en däri instucken tågända). D. Sjöbohm 65 (1787). Afhållsgölingen .. afstickes, och påstickes ögats främsta stjelk. Boström Tackl. 35 (1837).
8) [jfr t. einen abstechen, hvilket uttr. eg. afsåg handlingen att vid tornerspelen med lansen stöta motståndaren från hästen; se Grimm under abstechen; jfr ä. d. afsticke, fsv. afstinga; jfr äfv. 9] (†) sticka ut (ngn); öfverbjuda l. öfverträffa (ngn). Stokholm och städerne emellan siön och Berget skulle .. den ene sökia den andre att afsticka. A. Oxenstierna Skr. 1: 348 (1630). — jfr: Afsticker .. Förekommer, præoccupo, prævenio. Swedberg Ordab. (c. 1730).
9) [jfr t. den trumpf abstechen; jfr äfv. 8] (mindre br.) i kortspel. Björkman (1889). — jfr AFSTICK 2.
a) gm att med högre kort sticka l. taga öfver skaffa (utspelt kort) ur spelet. Hvad som icke kan afstickas upptages. Handbibl. f. sällsk. 1: 370 (1838).
b) gm att med högre kort sticka l. taga öfver utspelt(a) kort åstadkomma (ett spel l. stick); göra (ett stick). De afstuckne sticken. Konsten att spela 3: 29 (1849). Efter spelets afstickande. Handb. f. sällskapsnöjen enl. Kindblad (1867).
II. intr.
1) [jfr holl. afsteken, t. abstechen, eg.: skjuta ut (ett fartyg) från stranden; lägga ut från land; aflägsna sig] (mindre br.) sjöt. gira af, hålla ifrån, skjuta ut från land; sticka ut. Jungberg (1873). Uggla Sjölex. (1878, under sheer off).
2) [efter t. gegen l. von etwas abstechen; jfr holl. tegen l. bij iets afsteken] bilda en i ögonen fallande l. stickande motsats; kontrastera, afvika.
a) [jfr BRYTA AF (mot), KONTRASTERA (mot) osv.] med prep. mot; eg.: skarpt afteckna sig l. bryta af (mot en viss bakgrund l. omgifning o. d.). Almqvist Drottn. j. 12 (1834). En fiffig och modernt utstyrd herre, som afstack mycket mot den alltid gammaldags och tarfligt klädde Öberg. H. Lilljebjörn 1: 57 (1865). (Landet är) höljdt i ett .. snötäcke, mot hvilket mörka klippmassor .. här och der afsticka. Quennerstedt Resa 166 (1867). Deras (dvs. alkornas) dunkla drägter afsticka bjert mot de ljusa, hvari foglarne häruppe annars äro klädda. Därs. 217. — mer l. mindre bildl. (De gamla romanförfattarnas) skrifsätt .. afsticker .. ofta förmånligt mot de flesta nyares fladdrighet eller sluddrighet. Atterbom Siare 2: 135 (1843). Lysander Skr. 250 (1875).
b) [jfr SKILJA SIG (från), AFVIKA (från) osv.] med prep. från. (Fläckarna) afsticka .. genom sin gråhvita färg från den .. röda pulpan. Thorell 1: 125 (1860). — i sht mer l. mindre bildl. (Den s. k.) götiska fornverlden äger, genom olikheten af gudalära (osv.) .. någonting till form och färgor starkt afstickande från våra tider. Leopold 5: 142 (c. 1820). Runeberg 5: 386 (1832). Bruket måste med varsamhet behandlas, om ej den ena tidens skrift skall för bjert afsticka från den andras. Rydqvist Hist. språkf. 11 (1851, 1863). Han målade .. på ett sätt, som afstack från hans invanda teknik. Rydberg Vap. 211 (1891).
c) utan prep.-bestämning: falla i ögonen (gm sin motsats mot omgifningen l. det vanliga o. d.). Då nu allting annat på nybygget stod nytt, herrligt och galant, afstack sjelfva hufvudbyggningen genom sitt förfallna och urblekta utseende. Almqvist Grimst. 34 (1839). — i sht i p. pr. ss. adj., ofta med bibetydelsen: brokig, hållen i bjärta, skrikande färger. Affstickande swart (färg). Rel. cur. 156 (1682). Verldsmannen förkastar det bjerta och afstickande. Rydqvist i SAH 12: 418 (1827). I stora salar .. äro de lifligaste, mest afstickande färger tillåtna. Uppf. b. 5: 565 (1874). Genom något utmanande eller afstickande i skick och klädsel draga till sig det andra könets blickar. Rydberg Nakenh. 18 (1895).
Anm. I bet. I 2, II 2 brukas (utom i part.) hellre STICKA AF, som äfv. förekommer i bet. I 1, 5, 6, 9, II 1.
Spalt A 573 band 1, 1898