| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTIGGA a3v~tig2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE.
(föga br.) gm tiggande erhålla (ngt) af (ngn). Abbettelung .. aftiggande. Wikforss (1804). Dalin (1850). — i bild. Dem, som ej vetande af någon annan gudom, än stunden, vilja aftrotsa eller aftigga honom oupphörliga skänker. Fahlcrantz 5: 126 (1852). — jfr TIGGA AF.
Spalt A 658 band 1, 1898