| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSÄTTA an3~sät2a (a`nsätta Weste), v. -er, -satte, -satt, -satt; se för öfr. SÄTTA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr ANSATS.
— jfr SÄTTA AN.
1) [jfr holl. de aangezette ladders, t. die leiter, das messer ansetzen] (i sht i fackspråk) sätta l. placera (ngt intill l. emot l. på ngt); sätta till, sätta emot, anbringa, applicera. Tå Stormbocken (dvs. murbräckan) til Muren ansattes. Schroderus Liv. 443 (1626). Stegar, hvilka efter behag kunde ansättas och borttagas. Atterbom Minnen 435 (1818). Turkarne ansätta först spetsen (af kroksabeln, när de ämna skära hufvudet af en fiende). Hazelius Förel. 118 (1839). En .. (lång böss-)stock ansättes (näml. mot axeln) jemnare än en kort. Hahr Jagt. 1: 177 (1881). För de klanglösa stötljuden ansättas de aktiva organen fast emot de passiva. Lyttkens o. Wulff Ljudl. 116 (1885). Lillfingret må .. (ej) ansättas för långt ut på tangentens bakre del. Norrman Breslaur Pianosp. 77 (1896). Säkerhetsskrufmejslar, hvilka med ett par lätt ansatta eller borttagna klammor fasthålla skrufvar. GHT 1897, nr 272, s. 2. jfr: Elden ansättes hastigt rundt halfklotets eller ”kullens” (i tjärdalen) nedre rand. R. Melander i Ord o. bild. 1894, s. 53. — i bild. Afskedet ifrån ett ställe .. skär med olika hvässad ägg ..(;) denna gången hade jag den sällsynta lyckan, att skilsmessan ej engång ansatte baken af sitt äggjern. Törneros Bref 1: 148 (1825). — särsk.
a) [jfr d. ansætte ladningen, holl. de lading aanzetten, t. die ladung ansetzen] i sht artill. medelst tryck l. stötar indrifva (i skjutvapen införd projektil, laddning o. d.). Grundell Artill. 134 (1705). Kardusen insättes .. först i mynningen (på kanonen), införes till stötbottnen och ansättes, och derefter, in- och ansättes projektilen. Ehrenstam Sjöartill. 134 (1839). Vid profskjutning af alla slags (artilleri-)pjeser ansättes på krutet en förladdning af hö eller halm. SFS 1847, nr 17, s. 41. Ex.-regl. f. fältart. 1893, 1: 105.
b) [jfr holl. schroeven, moeren, bouten aanzetten] tekn. bringa (en maskindel o. d.) att närmare l. tätt sluta sig till ngt. Fjedern (är) så inrättad, att man medelst en mutter kan ansätta densamma och således vid behof åstadkomma större spänning. Frykholm Ångm. 166 (1881, 1890). Lagret ansättes, till dess man känner, att vefstakens öfre ända med lagom lätthet kan röras fram och åter. Därs. 171. En .. trampa, hvarmed .. bromsarna ansättas. Uppf. b. 3: 342 (1897).
c) bergv. med afs. på bergskott o. borrhål: anbringa, påsätta. Att ansätta borrhålen på sådant sätt bergets beskaffenhet fordrar. Nerman Bergsprängn. 42 (1894). ”Skottställare”, hvilka .. veta .., huru ett bergskott skall ansättas för åstadkommande af största möjliga verkan. Dens. i SD(L) 1898, nr 112, s. 1.
d) mål. pålägga (färg); jfr ANSÄTTNING I 1 d. Så väl pelarna som väggarna (i Abu Simbils tempelgrotta i Egypten) var dock fordom betäckta med ett tunnt lager af hvit kalkrappning, och på detta ansattes färgerna. Kræmer Orient. 183 (1866).
e) [jfr t. die deckel ansetzen] bokb. fastsätta (pärmar l. rygg på bok); sätta an, sätta på. Permarna (till en bok) kunna på olika sätt fästas eller ansättas. Uppf. b. 6: 521 (1875). Innan ryggen ansättes, uppskafvas häftsnörena väl. AHB 111: 45 (1882).
f) [jfr d. godt ansat] naturv. i p. pf. ss. adj. i uttr. väl, högt (osv.) ansatt, som sitter väl osv., om vissa kroppsdelar hos djur. Öronen (på hästen böra vara) små, fina och väl ansatta. SFS 1849, nr 20, s. 7. Hos en Ko, som burit Kalf, är en mera hängande buk ej något fel, endast refbenen äro väl ansatta. Därs. s. 8. Svansen bör hos fåren vara högt ansatt. Sjöstedt Husdj. 1: 278 (1860). Juhlin-Dannfelt 60 (1886). Tåbollarna (hos björnen) äro starkt ansatta. E. Hemberg i Bih. t. VetAH 23, afd. 4, nr 4, s. 18 (1897).
2) [jfr d. ansætte vanter og stag, holl. het tuig aanzetten, t. die wanten ansetzen] sjöt. (med hjälp af taljor l. annat mekaniskt medel) spänna (ett tåg, för att det skall gifva säkrare ställning åt mast o. d.); sätta an, styfhala; äfv.: gm spännande af tillhörande tåg gifva (en bom o. d.) säker ställning. F. Sjöbohm Skeppstackl. 31 (1792). När nu Stag och Borgstag äro väl ansatte, fortfares med den återstående ansättningen af Vanten. Pihlström Aflöpn. 1: 36 (1796). Löpande tågvirket (var) hårdt ansatt. Rydberg Frib. 350 (1857, 1866). Jagarbommen ansättes medelst sitt stampstag och sidogajarne. Linder Sjömanskap 322 (1896).
3) i fråga om afsättningar l. afsöndringar.
a) [jfr ä. d. ansætte sig, holl. eene aangezette korst, t. der fluss setzt schlamm an] (mindre br.) i fråga om oorganisk materia: (på visst ställe) afsätta (ett lager, en skorpa o. d.). — i bild. Tidens giftiga ångor få derå (dvs. på kunskapens silfverskålar) icke ansätta sin grafrost. Genberg 2: 6 (1865).
b) [jfr t. ein tier setzt fett an] i sht landt. om djur: inom organismen bilda o. afsätta (fett, kött o. d.). (Yorkshire-svin) Ansätta rikligt, ej groft fläsk. Juhlin-Dannfelt 435 (1886).
4) [jfr t. dass ich mein leben angesetzt hätte] (†) eg.: sätta ut (insats i spel); bildl.: sätta på spel, vedervåga. (Rådsherrarna hafva svurit att) trolige våghe up oc ansete för hans Nade lif oc blodh. RA 1: 260 (1540).
5) [jfr ä. d. ansætte en vis dag til en handling, t. einen termin, einen tag zur zusammenkunft ansetzen] (†) eg.: fastsätta; bestämma, fastställa; utsätta. G. I:s reg. 13: 109 (1540). Nyia wärffningar til Häst och Foot (äro) ansatte. N. Av. 19 Maj 1658, s. 3. Ey må någon Skipare förändra sin ansatte Reesa. Sjöl. Förs. 9 (1667). Sielfwa Dagen til .. (landtdagens) begynnelse är ännu intet ansatt. OSPT 1686, nr 45. Egenvilligt ansatte böter och straff. Stiernman Com. 6: 88 (1712). Beramandes och ansättiandes (riksdagen) til den Tiugonde dagen Januarii. K. bref 15 Dec. 1718, s. 7.
6) [jfr t. ansetzen] (ny bet.) språkv. (i enlighet med slutsatser gjorda på grund af faktiska förh.) uppföra l. uppställa l. framställa (en ordform, en rot l. stam o. d.) ss. (i sht i ett ä. språkskede) existerande l. befintlig. Frågan om huru man har att ansätta de indo-europeiska rötterna, som en- eller två-stafviga. K. F. Johansson i NF 13: 1494 (1889). (För Burträskmålets ”jera” måste man på grund af Skelleftemålets ”djera”) ansätta en äldre form med börjande g. J. V. Lindgren i Landsm. XII. 1: 64 (1890).
7) (ny bet.) (på grund af gjorda slutsatser) bestämma (ngt) med afs. på tiden för (dess) uppträdande l. verkande l. existens; förlägga, sätta. Det är .. icke nödvändigt att ansätta ”utvecklingen”, d. v. s. .. övergången av ǟ till ē, tidigare än 1830—40:talet. Wulff Sv. rim 92 (1898).
8) [jfr t. tinte, essig, likör ansetzen] tekn. (vederbörligen) tillblanda l. röra ihop (ingredienserna till ngt, t. ex. en dryck, en deg o. d.) o. sätta (dem) på ett lämpligt ställe (t. ex. i ett rum med en viss temperatur o. d.), för att en för åstadkommandet af den afsedda varan erforderlig kemisk process må ega rum; sätta an; jfr ANSTÄLLA I 2. Den ansatta betan beredes sålunda: 1 skålp. 25 ort saltsyra och 12 ort 50 korn skedvatten blandas och häri löses 6 ort 25 korn vinstenssyra, som tillsättes i små portioner. C. A. Rabe i AHB 38: 20 (1869). Stundom kokas här dekokter och ”ansättas” infusioner. AB 1889, nr 283, s. 2. Då man skall ansätta en deg till en enda sorts bakverk. Grafström Kond. 208 (1892) [jfr sätta i deg (ett bakverk)]. jfr: Schellacken ansättes med spriten (vid beredning af lackpolityr), liksom man brukar göra vid beredning af snickarepolityr. AHB 12: 30 (1857, 1890).
9) [jfr holl. ijzer aanzetten] tekn. (på järnstång o. d. medelst smidande) forma en ansats (se d. o. 11 b). Ansättande. Om någon viss del af en pjes skall stå framom ytan af de tillgränsande delarne, eller bilda en ansats, kan detta åstadkommas på flerehanda sätt. Almroth M. tekn. 200 (1838).
1) [jfr d. komme ansættende for fulde sejl, holl. daar komt hij waarlijk nog aanzetten, t. das regiment setzt siebenmal an] (†) eg. o. urspr.: (i fientlig afsikt) rusa l. storma an (mot ngn l. ngt). B. S. Justen i HSH 36: 175 (1579). Kom Fiendens Flotta ansättiandes förr än han fick göra sigh tilreedz. Girs E. XIV 44 (c. 1630). 13 Timmermän .. (skulle) affhugga Pallisaderne eller Pålewärcket, som i Wägen war, på thet at Ryttarna kunne hafwa en obehindrat Wägh at ansättia. N. Av. 20 Nov. 1657. En hop Cossaker och Wallacher kommo ansättjande med ett faseligit skri. Nordberg 1: 275 (1740). — särsk. [jfr ä. d. sætte an paa fienden] närmande sig 2, med prep. på l. till: göra anfall på. Thesförinnan fiendenn wäll hade kuned sigh försterckia och till them (dvs. de belägrande svenskarna) ansettia med sijnn weldige machtt. B. S. Justen i HSH 36: 181 (1579). Krigzfolcket blifwer vpweckt, medh frijmodighet til at ansettia på fienden. L. P. Gothus Mon. turb. 257 (1629). N. Av. 22 Maj 1656, s. 2.
2) (numera knappast br.) anfalla, angripa, i fråga om verklig(t) strid l. krig; för nutida uppfattning anslutande sig till 4. Schroderus Liv. 486 (1626). Potentaterna .. ansettia hwar andra medh feygde. L. P. Gothus Mon. turb. 352 (1629). Fienden .. ansatte Fästningen med hela sin mackt. Nordberg 1: 312 (1740). (Slottet) ansattes någre dagar ganska häftigt med eld och sten. Dalin Hist. 2: 335 (1750). Ansätta fienden på ryggen. Heinrich (1814). Betäckte af flakar, vi ansätta muren. Ling As. 440 (1833). — i bild. Sedan må tu ock thetta weta, at .. Diefwulen, med sådana frestelses pilar, intet anfächtar eller ansätter the ogudachtiga .. menniskior. Handb. 1693, s. 154; jfr 4 a.
3) (numera knappast br.) om sjukdom, smitta o. d.: angripa, afficiera, drabba, träffa; för nutida uppfattning anslutande sig till 4. Febren har ansatt honom. Lind (1749, under anfallen). När han således funnit i hvad hög grad Barnet af Buk-vattensot .. var ansatt. R. Martin i VetAH 27: 40 (1766). Hon var ansatt af en ansenlig Vattusvulnad. J. H. Engelhardt i Veckoskr. f. läk. 5: 31 (1784). — i bild. Under .. (smickrets) honing ligger ett förgift, som ansätter de ovarsamme. Mörk Ad. 1: 21 (1742). Et värck, hvilket tyckes vara af samma smitta ansatt och förderfvat. Höpken 2: 10 (1763). — [jfr t. die fieber, die krankheit setzt an] utan obj. Somligom händer, at the dåna och swimma bort, när febern ansätter. Linder Fross. 6 (1717); jfr 4. Den feber, som i förstone ansätter med sträckningar, gespningar, kalla extremiteter, rysningar, m. m. P. J. Bergius i VetAH 16: 277 (1755).
4) ofreda, (häftigt) oroa, plåga, hemsöka, anfäkta, bringa i trångmål, sätta åt, tränga in på lifvet.
a) [jfr ä. d. fristeren sætter an paa os i vor dødstime] med subj. som betecknar lefvande varelse(r), i sht person(er); i ä. tid knappast skildt från 2. När en almen förföljelse är, och hela församlingen warder ansatt och står i stor fahra. Swedberg Sabb.-ro 1430 (1699, 1712); jfr b. Diefvulen .. underlåter (icke) at ansätta de trogna uppå deras sotesäng. Lagerström Bunyan 3: 243 (1744). Onda tankar, hvarmed satan mig ansätter. Rönigk Fres. 247 (1753). Han ansatte honom så häftigt med hugg och slag, att han fann rådligast taga till flykten. C. F. Dahlgren († 1844) enl. Kindblad (1867). (Han) Blef .. af tre och tjugotusen Fransmän / Omringad och från alla sidor ansatt. Hagberg Shaksp. 4: 143 (1848). Vandalerna, ansatta af vestgoter och romare, öfvergingo .. från södra Spanien till Afrika. Pallin Medelt. 4 (1872). Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom. 1 Mos. 49: 23 (öfv. 1893). jfr: Hwad Ande dem ansatt och regerat hafwer. Raimundius 20 (1638); jfr BESÄTTA. — abs. När .. mörkrets magt ansätter, känner den starkaste sin vanmakt. Thomander Pred. 1: 190 (1849); jfr b.
b) [jfr ä. d. hungeren satte hæftigen an paa hende] med subj. som betecknar ngt besvärligt l. farligt, plågor, sjukdom, svårigheter o. d. Iagh (har) dragitz med otalige beswär och olägenheter som stundeligen mig ansatt hafwa. Reenhielm Olof Tr. Föret. 3 (1691). Strax därpå blefvo vi ansatte af en stark storm. Hasselquist Resa 16 (1749). När nöden, qvalet, bekymret ansätta, förtynga och nedtrycka dig. Wallin 2 Pred. 1: 77 (1825). Vi äro svåra ansatta af melankoli. Hagberg Shaksp. 2: 103 (1847). En stor fara ansatte det (dvs. Polen) utifrån. Carlson Hist. 1: 36 (1855). En sjukdom, som .. svårast ansatte honom om vårarne. B. E. Malmström 1: 167 (c. 1860). (Han) var nu gammal och ibland ansatt af ”gikten”. Ax. Quennerstedt Ind. s. 36 (1887). Suckarna (började) att ansätta mig, tunga och kvalfulla. Wulff Dante 169 (1897). — [jfr t. die schmerzen setzen heftiger an] abs. (Samvetssårets) werck och swede kennes, then ansetter, then plågar. Swedberg Ungd. 87 (1709). När sjukdomen rätt ansätter. Möller (1790). När frestelsen ansätter, prisar .. (den frestade människan) Gud och öfvervinner. Thomander Skr. 1: 75 (1829). jfr: Straxt förr än vintren ansätter med stark frost. Linné i VetAH 1: 373 (1740); jfr 6.
5) [jfr ä. d. sætte an paa een med bøn og begiering] bestorma (ngn med frågor, böner, uppmaningar osv.), ligga åt, sätta åt, ligga öfver, pressa (ngn); ofta nära anslutande sig till 4. Fordringsegare ansatte honom hårdare än någonsin. Knorring Ståndsp. 1: 174 (1838). Ofta inträffade (det), att doktorn .. helt tvärt började ansätta honom (dvs. den sjuke) med frågor. Ax. Quennerstedt Ind. s. 34 (1887). Hur jag ansatte honom, så kröp det fram, att hon var ”förtjusande”. Michaelson Ungk. 121 (1892). Under vår väntan ansattes jag på det ifrigaste .. med böner, att … De Geer Minnen 1: 187 (1892). Fournier ansatte mig dessa dagar ganska häftigt för att få mig mera krigiskt sinnad. Därs. 261. — (mindre br.) konstrueradt med om l. att. När man blir ansatt att uttala sina åsigter. Lundgren Mål. 1: 273 (1849, 1874). Hans vänner ansatte honom, att han skulle göra sig af med det ostyriga odjuret. Cederschiöld Riehl 2: 53 (1878). Kunde .. tagel ej bekommas, ansattes mor om stark, svart tråd. Öman Ungd. 128 (1889).
a) [jfr t. mit einer arbeit ansetzen] (†) gripa sig an, taga i tu (med ngt). Innan med sådan byggnad ansättes. C. Leijell Præs. i VetA 1751, s. 51.
b) [jfr holl. eenen toon aanzetten samt motsv. anv. i t.] språkv. o. tonk. börja (en ton, ett språkljud osv.). Att bestämt och säkert .. ansätta tonen. Dannström Sångmet. 1 (1849). Lungorna hafva en afgjord benägenhet att efter verkställd inandning ansätta tonen forte .., hvarpå den aftager i styrka allt eftersom luftqvantiteten minskas. Arlberg Tonbildn. 31 (1891). Brösttoner, ansatta med glottisstöt. Därs. 38. Stavelsen får större uttalsutrymme, ju häftigare den ansättes. Wulff Värsbildn. 21 (1896). Vargtjutet ansättes vanligen i låg, hes ton, men höjer sig småningom och slutar i hög diskant. Hemberg Gångarter 106 (1897). jfr: Ansätta vi .. mellanlägets a .. och vilja därifrån uppstiga .. till h. Arlberg Tonbildn. 159 (1891).
Spalt A 1834 band 2, 1900