| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEGÅFVAD begå4vad, i Sveal. äfv. 032 (beg`åvad Almqvist), p. adj.
1) med prep. med: (rikt) utrustad l. försedd med. Hon (dvs. människan) war mz .. wijsdom begåffuat. O. Petri Men. skap. 13 (c. 1540). RA 2: 254 (1568). Medh Lijff och Anda begåfwade (föremål). Arvidi 8 (1651). Ey tror iag Adonis .. kunde med större fägring wara begåfwat. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 114 (c. 1669). Thet öfwernaturliga Förstånd the (dvs. de hvita elefanterna) förnimmas wara med begåfwade. Siam 32 (1675). En Hofbuss, begåfvad med alla sinnes och kropps förmåner. Dalin Arg. 1: 10 (1732, 1754). Jag (dvs. Adam) skapades begåfvad med fri vilja. J. G. Oxenstierna 4: 176 (1815). Den med högre bildningsanlag mest begåfvade menniskostammen. Nilsson Ur. 1: 125 (1839, 1866). jfr KÖN-, LIF-, SPRÅK-, TAL-, VING-BEGÅFVAD m. fl. — särsk.
a) (mindre br.) om ngt sakligt, i fråga om egenskap som ej särsk. framhålles ss. ett företräde: försedd med. Blommorne (på aklejan) lukta något, och äro med en mild, sötaktig smak begåfvade. Fischerström 1: 151 (1779). Kroppar, .. begåfvade med föreningsfrändskaper till de graviterande materierna. Berzelius Kemi 2: 555 (1812).
b) (numera i sht skämts.) i fråga om ngt konkret: som fått (ngt l. ngn) på sin lott l. fått sig (ngt) beskärdt; lycklig nog att ega (ngt); jfr BEGÅFVA 1 b β. At wij medh een Christeligh, högförståndigh, fredsam och godh Konung, nw een longh tijdh, haffue begåffuade waret. Tegel G. I 2: 378 (i handl. fr. 1560). Dhe Landzändar, som med Bergzwerck, äro begåfwade. Schmedeman Just. 352 (1664). Han var gift, och begåfvad med en god och fromsint hustru. Agardh Bl. skr. 1: 7 (c. 1855). Denne Kejsare (var) begåfvad med en örnnäsa. Lysander Rom. litt. 1: 276 (1858).
c) (numera bl. skämts.) i fråga om ngt icke berömvärdt l. förmånligt. Ett Barn som är född under Oxen .. blifwer myckit begåfwat med Högfärdigheet. Voigt Almanach 1694, s. A 6 a.
2) utan angifvande af det hvarmed ngn l. ngt är utrustad(t); ofta bestämdt af adv. — jfr HÖGT-, O-, RIKT-, VÄL-BEGÅFVAD m. fl.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] om person o. d., i sht i fråga om själsgåfvor: (rikt) utrustad med (betydande l. stora) anlag l. medfödda (andliga) egenskaper; med (så l. så beskaffad) begåfning; ofta: intelligent. En (rikt) begåfvad man. En mycket, synnerligen, särdeles, (mycket l. ovanligt) litet, klent, svagt begåfvad yngling l. lärjunge. Lyckligt, eminent, mångsidigt, ensidigt, musikaliskt, på hufvudets vägnar begåfvad. En .. högt begåffuat Predicare .. En .. högt begåffuat man. P. Erici 1: 18 a (1582). Lind (1749). Han .. (var) en af de rikast begåfvade naturer, som jag någonsin lärt känna. Geijer I. 3: 7 (1834). Forskåhl .. var en ovanligt begåfvad personlighet. Fries Utfl. 3: 67 (1864). Liksom Assar Lindeblad, ehuru mindre begåfvad än denne, var Tollin en af Lunds framstående skalder i det på Tegnér följande tidsrummet. Lysander Skr. 167 (1866). Hans olärde, men begåfvade (fader). Rydberg Vap. 92 (1891). Han .. var .. ett matematiskt snille samt en högst begåfvad talare. De Geer Minnen 2: 41 (1892). En af våra mest begåfvade arkitekter. SD(L) 1901, nr 228, s. 5. De högre begåfvade raserna. Wirsén i PT 1901, nr 166 A, s. 3. — i substantivering. Äfven de mindre högt begåfvades arbete kan för akademiens ändamål hafva sitt värde. Ljunggren SAHist. 1: 79 (1886). (Kristi kunskap begär) icke så mycket på hufvudets vägnar — då vore ju de svagt begåfvade uteslutna. Rudin Ord t. ungd. 1: 86 (1894).
b) (mindre br.) om ngt sakligt: (rikt osv.) utrustad, (väl) försedd. Den Skandinaviska halfön är .. det mildaste och bäst begåfvade (land) på jorden under en så nordlig bredd. Geijer II. 1: 32 (1825). När hans förstånd .. är så begåfvadt, som för bedömandet af ifrågavarande fall behöfves. Wikner Tidsex. 225 (1888); jfr a. jfr: (†) S(alig) Konung Carlls högtt begåfwede Wijsdom. RARP 1: 50 (1627).
Spalt B 802 band 3, 1902