| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJÄBBIG bjäb3ig2, adj. -are. adv. -T.
(hvard., mindre br.) som (i allm. l. gärna) bjäbbar (se BJÄBBA, v. 2), ”mopsig”, näbbig; om person l. om ord, yttrande, ton, uppträdande l. dyl. (Thorild) tyckte hans (dvs. Kellgrens) sångmö vara blott en täck småtärna, .. någongång söt, alltid nätt, ofta påflugen och bjäbbig. Atterbom Siare 4: 181 (1847). SAOL (1900).
Spalt B 2931 band 4, 1912