Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYRENAIKER syr1ena4iker l. sy1r-, äfv. -a4iker l. -aj4ker, stundom KYRENAIKER kyr1– l. ky1r-, m.||ig.; best. -n; pl. =. Anm. I ä. tid nyttjades ordet äfv. med lat. böjn., t. ex. Pfeiffer (1837).
Etymologi
[jfr t. cyrenaiker, kyrenaiker, eng. cyrenaic, fr. cyrénaïque, af lat. cyrenaicus, af gr. κυρηναϊκός, adj. till Κυρήνη (Cyrene), namn på en grekisk stad på Afrikas norra kust]
filos. anhängare af den af Sokrates’ lärjunge Aristippus år 380 f. Kr. i Cyrene grundlagda filosofiska riktningen, enligt hvilken det högsta goda är att söka i det närvarande ögonblickets lust. Lodtman Lärdomsh. 34 (1762). Kyrenaikerne .. sökte det Goda i njutningen eller angenäma känslor. Palmblad Fornk. 1: 351 (1844). Utan tvifvel lät han (dvs. Aristippus) lika litet som andra cyrenaiker i sina njutningar störa sig af religiösa betänkligheter. Wägner Filos. hist. 1: 99 (1886). Wallerius Platon mot Protagoras 89 (1902).

 

Spalt C 298 band 5, 1905

Webbansvarig