Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAKTYL dakty4l (dacty´l Weste), r. l. m. (m. Weste, Dalin (1850), Lundell); best. -en, stundom -n; pl. -er; ngn gg (i sht i klassisk metrik) DAKTYLUS dak4tylus, äfv. 302, r. l. m.; i best. anv. utan slutart.
metr. versfot bestående af en lång l. starktonig o. två korta l. svagtoniga stafvelser (— ∪ ∪). Nicander Anm. 23 (1737). (Jag) kan .. icke annat än hålla: älskande, väderstrek, himmelens .. för rätta Svänska dactyler. Hof Skrifs. 135 (1753). Skjöldebrand Acc. 7 (1795). I sista strofen (af Jämtlandssången) är väl tusende eko bättre än tusenfaldt, som är en dålig dactylus. Tegnér 5: 239 (1821). Kræmer Metr. 1: 65 (1874). Hans dansande daktyler fångade lättare än den andres tyngre alexandriner. Ljunggren SAHist. 1: 241 (1886; i referat efter Blom fr. 1805). Beckman Versl. 57 (1898).
B [ytterst af gr. δάκτυλο– i ssgr]: DAKTYLO-TROKAISK l. -TROKEISK010~ l. 100~040. [efter t. dactylotrokäisch] (i sht i klassisk metrik) Alexanderson Gr. metr. 263 (1877). Daktylotrokeiska tripodier. Risberg Aischylos Agam. XV (1890). —
-TROKÉ~04. [efter t. dactylo-trochäus] (i sht i klassisk metrik) vers bestående af daktyler o. trokéer; vers sammansatt af ett daktyliskt o. ett trokaiskt kolon. Alexanderson Gr. metr. 184 (1877).
Spalt D 178 band 6, 1906