| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DETONERA (om uttal se DETONERA, v.1), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -DETONATION (NF (1879), 2 NF (1906); om uttal se DETONATION, sbst.1).
mus. falla ur rätta tonen, spela l. sjunga falskt; i sht sjunga för lågt, sjunka ur tonen. Den första (repetitionen för den blifvande kröningen) gick ej särdeles, och Karsten är .. (förtviflad) vad Biskoparne angår, de detonera på et ohyggligt sätt. H. H. von Essen (1800) i Hist. tidskr. 1900, s. 159. Somlige sångare detonera aldrig, emedan de både ha god kunskap och starkt gehör; men — de äro ganska få. Envallsson Mus. lex. 82 (1802). Dalin (1850). Detonera. Angifva en ton för högt eller för lågt; sjunga orent. Höijer Mus.-lex. (1864). Att sångaren .. icke var vid allra bästa disposition, kunde man förstå af den ofta störande detonering, han lät komma sig till last. PT 1895, nr 104, s. 3. En tämligen medfaren röst, ojämn i registren och betänkligt fallen för detonering. SvD(L) 1910, nr 80, s. 5.
Anm. Drake Gollmick (1842) skiljer mellan detonera o. distonera [jfr it. distonare] o. angifver för det förra ordet betydelsen: sjunga l. spela för lågt, ligga under, för det senare däremot: sjunga l. spela för högt, ligga öfver. Några exempel på en sådan åtskillnad hafva icke annars anträffats.
Spalt D 1116 band 6, 1911