Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FARMARE far3mare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =; äv. (numera knappast br.) FARMER far4mer, m.; best. -n, pl. = ((†) -s 1753—1853).
Ordformer
(farmare 1885 osv. farmer 1753—1892. fermer Barchæus Underr. 46 (1773))
Etymologi
[efter eng. farmer (ä. eng. äv. fermer), efter fr. fermier, av ferme (se FARM)]
nästan bl. om landtbruksförh. i engelsktalande land: innehavare o. brukare av en farm, landtman, (smärre) landtbrukare; arrendator, förpaktare. Kalm Resa 1: 298 (1753). De smärre jordbrukarne i trakten, eller farmers. Bremer NVerld. 1: 66 (1853). Kolonier af tyska farmare bo i bergen i Lilla Valakiet. 2NF 23: 1163 (1916). — jfr STRUTS-, TORR-FARMARE.
Ssgr: A: FARMAR- l. FARMARE-ARBETE~020, äv. ~200. —
-HUS. —
-LAND.
B (†): FARMERS-GÅRD. landtgård. Kalm Resa 2: 24 (1756).

 

Spalt F 302 band 8, 1924

Webbansvarig