Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRUKTSAM, adj.2 -samme, -samma. adv. -T.
Ordformer
(frukt- (fruckt-) c. 1748—1846, 1906 (: fruktsamhet). fruck- 1744. frucht- 1593—1759. fruch- 1598)
Etymologi
[avledn. av FRUKT, sbst.2; jfr d. frygtsom, t. furchtsam]
(†)
1) rädd; ängslig, förskräckt; blödig, skygg; ss. adv.: med fruktan. PJGothus Savonarola SyndSp. I 7 b (1593). Barnen äre .. fruchtsamme, och låta lätteligen skrämma sigh. Schroderus Kors. 432 (1641). Jagh .. borde nu .. vara helt fruktsam at förlora Mon Cœurs grace. Carl XII Bref 64 (1704). Et fruktsamt och vekligt sinne. SvMerc. 1763, s. 124. GT 1788, nr 6, s. 2. Meurman (1846).
2) värd att frukta för, fruktad. Mine herrar (kamrater) .. giorde mig saken ganska svår och fruktsam. Roland Minn. 9 (c. 1748). Ekblad 128 (1764).
Avledn. (till 1): FRUKTSAMHET, sbst.1, r. l. f. (†) fruktan, rädsla. Lallerstedt Dygdel. 12 (1746). Högberg Vred. 1: 241 (1906). —
FRUKTSAMLIGA l. FRUKTSAMLIGEN, adv.1 -are. (-a 1615—1729; -en 1655—1764. -sam- 1615—1764; -samme- 1729—1755) (†) med fruktan o. vördnad. (I skolen) mitt Ewangelium .. innerligha och fruchtsamliga höra. Phrygius HimLif. 140 (1615). Ekblad 128 (1764).

 

Spalt F 1613 band 8, 1926

Webbansvarig