Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FULLBORD, n.
Ordformer
(ful(l)bord(h) 1524—1544; fulbor(d)t 1539—1541)
Etymologi
[fsv. fulbordh, av mnt. vulbort (motsv. mht. volbort), där första leden är vul (se FULL, adj.) o. den andra sannol. det mot BÖRD svarande bort, eg.: bärande]
I. [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) samtycke, bifall; tillåtelse. Mett mine frenders och wenners fulbord, ja och samtyckie. GR 12: 291 (1539). RA 1: 348 (1544).
II. [med anslutning till FULLBORDA, v. II] (†) fullbordan, värkställighet. (Att vad) beslutit warder, maa til nagot fulbord oc executionem komma. GR 1: 256 (1524).

 

Spalt F 1801 band 9, 1926

Webbansvarig