Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUXSVANS fuk3s~svan2s, i bet. 1 o. 3 r. l. m., i bet. 2 m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-svants (-sw-, -tz) 1694—c. 1755)
Etymologi
[av t. fuchsschwanz, ssg till fuchs (se FUX)]
1) (†) rävsvans; särsk. i vissa bildl. använda uttr., ss. viska över med en fuxsvans l. fuxsvansen, finurligt släta över (ngt), stryka l. svinga med fuxsvansen, smickra, ställa sig in, lisma. Hon (dvs. Förtalet) gör en hemlig Swart, och ställer sig fijn wärklig; / Alt wiskar öfwer med en Fuchsswans oförmärklig. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651, 1668). Tu vetst så mästerligen at stryka med fuchs-swantsen, och siunga Placebo. Scherping Cober 1: 192 (1734). Huru konstigt vest tu at svinga med Fuchs-svantzen på Predikostolen. Därs. 2: 341 (1737). Schultze Ordb. 5236 (c. 1755).
2) (numera knappast br.) inställsam person, lismare. Cavallin (1875).
3) snick. kort ospänd med handtag försedd (vanl. mot ytterändan avsmalnande) såg (som till utseendet erinrar om en rävsvans); jfr FOGSVANS. ArbB 170 (1887).
Ssg: (3) FUXSVANS-SÅG. snick. jfr FOGSVANS-SÅG. JernkA 1833, s. 670. 2NF 28: 23 (1918).

 

Spalt F 1857 band 9, 1926

Webbansvarig