-FÄLLE -fäl2e, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[fsv. -fälle, motsv. isl. -felli; avledn. med suffixet ia till FALL]
fall, händelse o. d.; i ssgr. — jfr AV-, DÖDS-, FRÅN-, HEM-, JORD-, LIK-, LÖV-, MÄSS-, PÅ-, SORG-, TILL-FÄLLE.
Spalt F 2075 band 9, 1926
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se