| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRDRIVA fördri4va l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (fördri´fva Weste; fördri`va Dalin), v. -driver, -drev, -drevo, -drivlt, -driven; se för övr. DRIVA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lex. Linc. Ee 2 b (1640), Lind 1: 1651 (1749)), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr FÖR-DRIV.
1) driva l. jaga bort l. undan (ngn l. ngt); numera i sht: driva l. jaga (ngn) ut (ur landet) l. bort (från sin hemvist o. d.), driva (ngn) i landsflykt, jaga l. slå (en fiende o. d.) på flykten, förjaga. Hanns nadhe togh sigh före .. att fördriffua thenn omilda Konung Cristern. GR 1: 125 (1523). Teslikis fordriffues och the andre soffrekarla frå gruffuone som theris soffrepeninger icke redeligha vtgöra wela. Därs. 7: 393 (1531). Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar the fördreffna j Jsrael. Psalt. 147: 2 (Bib. 1541). Sedan the (dvs. ”driftekonorna”) äre förwijste och fördrefne uthur Staden. KOF II. 1: 204 (1659). Fördrifva flugor, råttor. Sahlstedt (1773). När den nya grunden skulle läggas, slungades ur jorden eldkulor, som fördrefvo de arbetande. Franzén Pred. 2: 281 (1842). Gammalsvenskby i södra Ryssland .. dit ryske kejsaren år 1781 fördref ett tusental bönder från Estland. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901). — särsk.
a) (†) i uttr. fördrivas staden o. d.: drivas l. jagas ut ur l. bort från staden osv. Bengt skall aff Bödelen fördrifuas staden. VRP 1649, s. 449. Deleen (1829).
b) (†) med sakobj.: driva bort; skingra. Vpbläste en .. storm, then strax allan ijsen fördreff. Svart G1 62 (1561). Förströdde och fördreffne skeep i haffuet. Linc. Bb 1 b (1640).
2) i överförd o. bildl. anv. av 1. Mörkret fördriffua kant tu bäst. Ps. 1536, s. 75. Nu .. / Måste han, trött som han var, fördrifva den älskade sömnen. Runeberg 1: 5 (1832). Der fabriksindustri .. uppstår, fördrifver den .. hemslöjden och handtverket. Fahlbeck Stånd 70 (1892). — särsk.
a) komma (ett ondt l. ngt obehagligt o. d.) att gå över; häva (sjukdom); jaga på flykten l. skingra (bekymmer, sorg, griller o. d.). 1Sam. 15: 32 (Bib. 1541). Citrinat .. fördriffuer törsten. Berchelt PestOrs. F 1 a (1589). Ondt kan och medh ondt fördrifwas. Grubb 629 (1665); jfr: Ondt skall med ondt fördrifvas. SvOrdspråksb. 73 (1865). Ordet styrcker och hugnar min siäl, / Och kan all ångest fördrifwa. Ps. 1695, 36: 5. (Man) söker .. fördrifva utslaget genom yttre medel. Hartman Husläk. 313 (1828). Sjukdomen fördrefs. Fryxell Ber. 10: 340 (1842). — (†) taga bort; taga ut, utplåna (fläck). At fordriffwe thet mykle hår som sätter sigh på henderna. BOlavi 118 b (1578). At fördrifwa Fläckar aff Kläder. IErici Colerus 1: 330 (c. 1645).
b) med avs. på foster: göra att foster bortgår i förtid. Förgiör, eller fördrifver, kona sitt foster. MB 16: 3 (Lag 1734). (Hon hade) äfven .. fördrifvit foster på sig själf. GbgMorgonp. 1919, nr 102, s. 9. jfr: Ther och så är att en qwinna fördriffwer ett leffwandes barn ifrån sig. Lagförsl. 479 (c. 1606). — jfr FOSTER-FÖRDRIVANDE, p. adj.
c) (†) utskilja, frånskilja (värdelös bärgart från malm). Ty måste man .. wara försiktig, at (man) icke, då man will fördrifwa Oarten, och så förringar Malmens halt. Hiärne Berghl. 452 (1687; rättat efter hskr.).
d) få (tiden, dagen, timmarna o. d.) att gå (fortare); förnöta, ”döda” l. ”slå ihjäl” (tiden osv.); i ä. tid stundom med indirekt personobj.; förr äv. övergående i bet.: tillbringa (tiden osv.). GR 4: 120 (1527). Gåå, och fördriffwe tijdhen fånytteligen medt Drijck, och annen fåfengelighett. Därs. 18: 356 (1547). I hvad älendighet H. M:t (drottningen) denne sommaren hafver fördrijfvet, är icke noghsampt till att skrijfve om. OxBr. 10: 291 (1627). Nympherne plåckade blommor och söngo vijsor til at fördrifva Telemach tiden. Ehrenadler Tel. 238 (1723). Jag .. blifver efterskickad, at fördrifva tiden och sjunga för honom. Anagrius Holberg 11 (1756). Kommen .. icke hit (till templet) för att fördrifva en sysslolös stund. Tegnér (WB) 6: 242 (1828).
e) (†) närmande sig till l. övergående i bet.: omintetgöra; tillintetgöra; ödelägga, fördärva. Fordriffue och niderslå Olaff bondes vpsåth. GR 4: 185 (1527). Söder och Norrköpungz boer holle änn alt fram til at fördrifue och ödelägge Landzstäderne. Stiernman Com. 1: 362 (1590). Thet är förgäfwes .. / At wilja Gudz Ord fördrifwa. Ps. 1695, 226: 7. Fördrifva ett anfall. Hallenberg Hist. 4: 961 (1794).
3) [efter t. vertreiben] mål. (o. tekn.) (med pänsel l. stomp) utjämna (färgerna) i en målning (o. komma dem att övergå i varandra); äv. om färg: åstadkomma utjämning l. hopsmältning av (färger o. d.). Nordforss (1805). Många lackerare begagna handpenseln icke endast att anstryka, utan äfven att fördrifva färgerna. Herrmann Lackering 8 (1854). En mild kolorit med väl fördrifna färger. Upmark Lübke 568 (1872). Oljefärgerna fördrifva ej hvarken tusch eller bläck. TT 1885, s. 87. 2UB 8: 202 (1900).
1) (tillf.) till 1 o. 2: person som fördriver ngn l. ngt. Linc. (1640; under propulsator). Höijer Thukyd. 2: 240 (1832). Enskilda krankheters fördrifvare. Nilsson Ur. 2: 152 (1865).
2) mål. (o. tekn.) till 3: fördrivarpänsel. Herrmann Lackering 5 (1854). Roosval Schmidt 239 (1896).
FÖRDRIVNING, r. l. f.
1) (numera föga br.; jfr dock nedan) till 1 o. 2: fördrivande. GR 17: 618 (1545). Ingenstädes talas om dessa äldre inbyggares fördrifning. Geijer Häfd. 424 (1825). Björkman (1889). särsk. (fullt br.) till 2 b. Lindfors (1815). jfr FOSTER-FÖRDRIVNING.
2) mål. (o. tekn.) till 3: utjämning (av färger); äv. konkret(are): utjämnande färgnyans o. d. Journalisten 1: 720 (1791). Stenhus, hvilkas rätta färg borde vara hvit, men som .. blifvit uppspädd med andra mindre ömtåliga fördrifningar. Gosselman SNAmer. 1: 77 (1833). 2UB 10: 262 (1907).
Spalt F 2492 band 9, 1927