Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENERALITET jen1eral1ite4t l. je1n-, stundom a1l-, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (Sundén (1885) osv.) l. -er (Dalin (1852) osv.).
Etymologi
[jfr t. generalität, fr. généralité; avledn. till GENERAL, sbst.]
1) (†) befattning ss. högste befälhavare, högsta befäl. OxBr. 3: 150 (1628). Pfeiffer (1837).
2) mil. sammanfattningen av generalspersonerna i ett lands här (förr ingående i generalstaben). RP 12: 162 (1647). Söderman ExBook 192 (1679). Förthenskull fan Hans Kongl. Maij:tt med des generalitet rådsamt at skynda sig dijt. Spegel Dagb. 24 (1680). GT 1788, nr 13, s. 1. En officer af generalitetet. Tingsten o. Hasselrot 34 (1902).
Ssgr (till 2, mil.): GENERALITETS-OFFICER. (-officerare, sg.) (†) officer av generalitetet. GT 1788, nr 112, s. 7.
-STAT. mil. o. förvaltn. avlöningsstat upptagande de särskilda generalsbeställningarna; äv.: sammanfattningen av de personer som åtnjuta löneförmåner från nämnda stat. Generalitets-staten .. borde med 6000 r:dr förminskas. BtRiksdP 1847—48, IV. 1: nr 73, s. 2. Förslag till ny stat för generalitetsstaten. Därs. 1918, 6: nr 187, s. 1.

 

Spalt G 220 band 10, 1928

Webbansvarig