Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEPID jepi4d l. ge-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. gepidæ, av ovisst urspr.]
person tillhörande en viss gotisk folkstam från folkvandringstiden som på 200-talet utvandrade från Weichseldeltat; i sht i pl. om nämnda folkstam. Petreius Chrön. 72 (1611). UHiärne Vitt. 87 (1665). Fornv. 1919, s. 107.
Avledn.: GEPIDISK, adj.
GEPIDISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) gepidisk kvinna.
2) gepidernas språk. Noreen VS 1: 74 (1903).

 

Spalt G 332 band 10, 1928

Webbansvarig