Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GIRI, sbst., anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[fsv. giri, f. o. n.; av samma stam som BEGÄR(A), GÄRNA. — Jfr GIRIG]
(†) begärlighet, girighet. (Visbur) förde sitt regimente medh giri och grymheet. Schroderus JMCr. 215 (1620). Verelius Herv. Dedik. 6 (1672). Then Paradises Flood som Stranden tidt beskölljer / Med gyldne Gruus och Sand, thet man med Gjri samlar. Spegel GW 106 (1685). Schultze Ordb. 1385 (c. 1755).

 

Spalt G 424 band 10, 1928

Webbansvarig