| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEL, sbst.2, f.
(†) lycka; frälsning, salighet. Christum wor heel och ära. Ps. 1536, s. 39; jfr Ps. 1695, 67: 1 (t. orig.: heil; jfr Psalt. 67: 3). Thet Påwen i Mynt hafwer fehl, / Fyller nådh, Aflath, ewigh heel. Fosz 224 (1621; nt.: dat ewige Heil). — Anm. I nedanstående språkprov förekommer den rent tyska formen heil i bet.: lycka, tur. Kongen förreser i dag åt lägeret till att .. försöka sin heil på Köpenhamn. Ekeblad Bref 2: 106 (1659).
Spalt H 639 band 11, 1930