Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYPERIKUM hype3rikum2 l. 0400, l. 1040 l. 1032, r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. =; förr äv. HYPERICON, sbst.
Ordformer
(vanl. med lat. stavning hypericum. -icon 1578—1642 (: Hypericons Örter). -icum (-ikum) 1869 (: hypericumknopp) osv. hypercon 1578. Anm. I vissa delar av Sverge förekomma olika förvrängningar av namnet, särsk. (på Gotland) hirkenpirk. Denna senare form har genom Linné (Fl. nr 680 (1755)) kommit att upptagas i vissa handböcker, ss. Retzius FlOec. 318 (1806))
Etymologi
[jfr t. hyperikum, eng. hypericum, fr. hypéricon, lat. hypericum; ytterst av gr. ὑπέρεικον (ὑπέρικον), johannesknopp, av ὑπό, under, tillsammans med (se HYPO-), o. ἐρείκη, ljungväxten Erica arborea Lin.; eg.: växt som växer bland nämnda ljungväxt]
(i fackspr., i sht bot.) växt av släktet Hypericum Lin., i sht den i medicinen tidigare o. i huskurer o. ss. färgämne alltjämt använda arten Hypericum perforatum Lin., johannesört. BOlavi 111 b (1578). Berchelt PestOrs. F 5 a (1589).
Ssgr: A: HYPERIKUM-ART. bot. —
-KNOPP. (i fackspr.) särsk. koll.: blomknopp av johannesört. Leufvenmark Vin. 1: 150 (1869).
B (†): HYPERIKUMS-ÖRTER, pl. (hypericons-) Månsson Åderlåt. 109 (1642).

 

Spalt H 1650 band 12, 1932

Webbansvarig