| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRHÅLLA, v.; sup. -hållit.
(†) hålla till, släppa till; jfr HÅLLA HÄR. Chronan (har) most herhålla det mästa och bästa (för krigföringen). RP 8: 449 (1641). När han (dvs. bocken) ock nu för knifwen härhålla måtte. Isogæus Segersk. 244 (c. 1700). — särsk. övergående i bet.: härda ut, hålla ut. Tapperheten giorde at Konung Carl Gustafs ena Swärd war hwast och skarpt nogh at härhålla emot 6 andra mächtiga Potentaters. Isogæus Segersk. 646 (c. 1700).
Spalt H 2102 band 12, 1932