härkomma | SAOB

Publicerad 1932

HÄRKOMMA, v.1; ipf. -kom; p. pf. -kommen. vbalsbst. -KOMST (se HÄRKOMST, sbst.1).

Ordformer

(her- 1535. här- 1681)

Etymologi

(†) komma hit. När vi herkom oc slicke siöröffuere oc theris anhang straffue oc näffze skuldom. BtFinlH 3: 51 (1535). ArvskifteSthm 1681, s. 215 b, Bil.

Spalt H 2109 band 12, 1932

Webbansvarig