Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖGELIGEN hø3gelig2en l. -li2g-, l. HÖGLIGEN hø3gligen2, förr äv. HÖGLIG l. HÖGELIGA l. HÖGLIGA l. HÖGLIGT, adv. -ligare (†, Skytte Or. D 4 b (1604: högeligere), KKD 2: 258 (1718: högeligast)).
Ordformer
(hög(h)- 1523 osv. hög(h)e- 1523 osv. högie- 1589—1594. höi(j)e- 1592—1650. -lig(h) 1537—1759. -lig(h)a 1526—c. 1755. -lig(h)an 1624—1633. -lig(h)e 1523—1555. -ligie 1590. -lig(h)en 1563 osv. -lig(h)ien(n) 1589. -ligom 1633. -ligt 1795—1902. -lin 1740)
Etymologi
[fsv. höghelika, -ligha; jfr d. højlig, isl. háliga, mnt. hogeliken, t. höchlich, eng. highly; adv. till HÖGELIG]
1) (†) motsv. HÖG, adj. 7 b: med hög röst, högljudt. Han .. ropadhe såå högheligha til gudh om hielp. OPetri MenFall N 6 b (1526). Est. 4: 1 (Bib. 1541). Min Moder .., hvilcken högeligen lamenterade, när hon såg mig så illa vara handterad. Humbla Landcr. 21 (1740).
2) (†) motsv. HÖG, adj. 12 c, i fråga om straff: mycket strängt; jfr HÖGELIG 2. DomRegl. mom. 26 (c. 1540). Hvilken som annat gör .., skal höieligen straffes. HT 1910, s. 285 (1592).
3) (†) motsv. HÖG, adj. 14 c, i fråga om löfte, försäkran, ed o. d.: dyrt (o. heligt), kraftigt; jfr HÖGELIG 3. Svart G1 93 (1561). (De) wiill holle medh theras eedh och ordh, ath han högelig[en] swor ther wppå och thett förnäkade. SkrGbgJub. 6: 30 (1587). Högligen bedyra. Lindfors (1815).
4) (numera i sht i skriftspr., särsk. arkaiserande) motsv. HÖG, adj. 15: intensivt; i hög grad, mycket; högst. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 111. Man misstager sig högligen, om man tror att (osv.). Sturzen-Becker 1: 3 (1861). Det är högeligen sällsamt. Forsslund Djur 48 (1900). 2NF 37: 601 (1925). (†) Tokars lätfärdigheet, (narrij) skal man högeligen vndflyy. Schroderus Comenius 843 (1639). — särsk.
a) motsv. HÖG, adj. 15 f; jfr HÖGELIG 4. Högeligen förtjust, förvånad. Konung Dauid fröghdadhe sigh .. höghligha. 1Krön. 29: 9 (”30”) (Bib. 1541). Folcket war högheligha bedröffuat. St. af Est. Mard. dröm 8 (Bib. 1541). Det .. hade varit högligen att önska att (osv.). Schlyter JurAfh. 2: 132 (1879). (Jesus sade:) Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder. Luk. 22: 15 (Bib. 1917).
b) (numera knappast br.) motsv. HÖG, adj. 15 g; jfr HÖGELIG 5. Saa bedie wij och högelighe fförmane tiigh. G1R 1: 118 (1523). Loffuat ware Herren högheligha. Psalt. 35: 27 (Bib. 1541). Dem (dvs. hebréerna) war högeligen förbudit att dyrcka Afgudar. Rudbeck Atl. 3: 731 (1698). Jag gillar högligt denna lagen. Leopold 6: 365 (1817). — särsk. (†) i uttr. stå högeligen med ngt, i hög grad gilla, vara ivrig anhängare av ngt. Nogra .., hvilka .. högligen hade stått medh liturgien. RA I. 3: 52 (1593).
c) motsv. HÖG, adj. 15 i. (Det) är högeliige för nödenne, att (osv.). G1R 25: 7 (1555). Vi .. hafva Guds barmhertighet högeligen af nöden. Melin Pred. 3: 86 (1852).

 

Spalt H 2295 band 12, 1932

Webbansvarig