Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖKNATT hø3k~nat2, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(hök- 1868 osv. höka- 1769. höke- 1747—1911. höko- 1769)
Etymologi
[sv. dial. hökanatt, natten som infaller natten till tredje dagen före jul, d. høgenatt, ytterst av isl. hǫkunátt, hǫggunátt, (enl. Snorre Sturlasson) benämning på den natt som i heden tid inledde julen i Norge; av hǫku-, hǫggu-, av ovisst urspr., o. nátt (se NATT)]
i fråga om förh. i Norge under heden tid, innan julen gm inflytande från kristendomen förlades till natten 24—25 december: benämning på den natt som inledde julen; i fråga om ä. förh. i Sverge efter nämnda tid, benämning på en natt infallande kort före jul, i allm. natten till tredje dagen före jul; jfr MODERNATT. Dalin Hist. 1: 166 (1747). I Norrige kallades längsta natten Höko-natt, som inföll tre dagar för Juleafton. Lagerbring 1Hist. 1: 462 (1769). Höknatten. EBrate i Landsm. 1911, s. 404 (överskrift). Höknatt och jul. NEHammarstedt i Fatab. 1911, s. 42 (överskrift). Höknatten är känd blott ur detta ställe (hos Snorre Sturlasson); hvad som berättas om den i Sverige och svenska skrifter, torde uteslutande bero på lärd tradition. Nilsson FolklFest. 156 (1915). jfr: Hökanatt vocabatur a Borealibus festum, quod media hieme celebrabatur. Ihre (1769).

 

Spalt H 2344 band 12, 1932

Webbansvarig