| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDIO- i1dio- l. id1-, l. -å- l. -ω-, l., framför obetonad stavelse, 101—.
eg.: egen-, själv-; ss. första led i ssgr.
-ELEKTRISK101040. [jfr t. idioelektrisch, eng. idioelectric, fr. idioélectrique] (†) fys. om isolator l. kropp som icke (l. i mycket ringa mån) leder elektriciteten: som (enl. ä. uppfattning) är elektrisk i sig själv, som blir elektrisk vid gnidning, ”självelektrisk”. Berzelius Kemi 1: 40 (1808). NF 1: 748 (1876). —
-KROMATISK101040. [jfr t. idiochromatisch; till gr. χρῶμα, färg (jfr KROMATISK)] miner. om mineral: som ha en egen, karakteristisk färg (som icke beror på inblandade, främmande ämnen); motsatt: allokromatisk. HSjögren Min. 50 (1880). —
-LATRI -latri4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. idiolatrie, eng. idiolatry; till gr. λατρεία (se IDOLATRI)] (föga br.) självförgudning. NF (1883). BonnierKL (1924). —
-MORF -mor4f, adj.; adv. -t. [jfr t. idiomorph, eng. idiomorphic; av gr. ἰδιόμορφος, av egen form, till μορφή, form (jfr MORFOLOGI)] miner. om i mineralaggregat ingående mineralkorn l. mineral i bärgart: som begränsas av kristallytor o. därigm erhåller sin egen, karakteristiska form. Fennia VIII. 3: 14 (1893). Granaten visar .. stundom antydan till idiomorf begränsning. Strandmark Cels. 7 (1904). Fennia XLV. 3: 7 (1925). —
-MORFI -morfi4, r.; best. -en l. -n. [till IDIOMORF] miner. egen, karakteristisk form (hos mineral). Fennia VIII. 3: 10 (1893). —
-PATI -pati4, r.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr t. idiopathie, eng. idiopathy, fr. idiopathie; av gr. ἰδιοπάϑεια, till πάϑος (se PATOS)]
2) psykol. känsla som har till föremål det egna jaget o. dess intressen. NF (1883). En sund idiopati kan icke nog värderas. Larsson Id. 32 (1908). —
-PATISK -pa4tisk, adj.; adv. -t. [jfr t. idiopathisch, eng. idiopatic(al), fr. idiopathique; jfr -PATI]
1) med. motsv. -PATI 1. Idiopatisk sjukdom. LittT 1795, s. 213. Idiopatisk hjertförstoring, uppkommen genom öfveransträngning. Wide MedGymn. 179 (1896).
2) psykol. motsv. -PATI 2. Boström 1: 129 (c. 1830). Idiopatiska känslor. Larsson Psyk. 36 (1896). —
-PLASMA10040. [efter t. idioplasma (Nägeli)] fysiol. substans i cell (i djur- l. växtkroppen) som bestämmer anlagsutvecklingen. Wirén ZoolGr. 1: 435 (1899). —
-SYNKRASI -syn1–krasi4 l. -syŋ1-, r. (f. Ahlman (1872), WoJ (1891)); best. -en l. -n; pl. -er. (förr ofta skrivet -crasie) [jfr t. idiosynkrasie, eng. idiosyncracy, fr. idiosyncrasie; av gr. ἰδιοσυνκρασία, kroppsvätskornas blandning o. därav härflytande kroppsbeskaffenhet, till κεράννυμι, jag blandar (jfr KRATER)]
1) (†) med. (en persons) kroppsbeskaffenhet l. konstitution (med hänsyn till hur kroppen reagerar mot inflytelser l. påvärkningar av olika slag); ngn gg bildl. At utwalde Stomachica (dvs. magläkemedel), ock lindrige diuretica (dvs. urindrivande medel) .. brukas ock adpliceras, effter H(a)ns Kongl: May:ttz Idiosyncrasie stälte ock ordinerade. HdlCollMed. 1/4 1697. ARetzius i PhysSH 1: 3 (1776). Det hör till denna Tidnings idiosynkrasi, att den ena dagen ropa i marktschreyar-ton och den andra lofva bättring. Atterbom i Phosph. 1811, s. 187. TLäk. 1833, s. 46. Collin Ordl. (1847).
2) individuell, abnorm överkänslighet gentemot vissa (för människor i allmänhet oskadliga l. nyttiga) födoämnen l. läkemedel; medfödd, ofrivilig avsky för l. antipati mot vissa naturföremål, särsk. djur (t. ex. kattor, spindlar); ngn gg äv. om likartad smak l. sympati för ngt; äv. allmännare om (på individuell begränsning beroende) antipati överhuvud (l. fördom) mot l. ngn gg sympati (l. förkärlek) för ngt. Palmblad i PoetK 1820, 1: 52. Pfeiffer (1837). Jag har redan .. antydt vissa den unga embetsmannens sympatier och idiosynkrasier i politiskt afseende. Sturzen-Becker 2: 159 (1861). De egendomliga idiosynkrasier d. v. s. fall av säregen smak eller avsmak för vissa ting, som märktes. VerdS 152: 36 (1907). Den, som efter förtärandet af vissa födoämnen eller medikament får nässelutslag, d. v. s. visar idiosynkrasi för sjukdomsformen, bör naturligtvis undvika dylika. 2NF 20: 348 (1913).
Spalt I 83 band 12, 1933