Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIVIDUAL, adj.
Etymologi
[jfr ä. t. o. eng. individual; av mlat. individualis, till individuum (se INDIVID)]
(numera bl. ss. förled i ssgr) individuell.
1) = INDIVIDUELL 1. Atterbom i PoetK 1816, s. XXXVI. Hermes 1821, 2: 181. Ideernas individuala lif. Atterbom PhilH 208 (1835).
2) = INDIVIDUELL 2. Ett par egna öfverensstämmelser eller enahanda tilldragelser i dessa båda mäns yttre individuala utveckling må här anmärkas. BL 11: 95 (1845).
Ssgr: (1) INDIVIDUAL-BEGREPP in1divid1ɯa3l~. filos. Begreppen äro till omfånget antingen 1) individualbegrepp, om de motsvara ett individuelt föremål, eller 2) allmänbegrepp, om de motsvara en flerhet af lika föremål. Rein Log. 12 (1882). —
(1) -EXISTENS. filos. tillvaro ss. individ l. enskilt föremål. NoK 16: 37 (1923). —
(1) -FÖRESTÄLLNING ~0020. i sht filos. föreställning om en individ l. ett enskilt föremål. Larsson Psyk. 14 (1896). —
(1, 2) -PSYKOLOGI. psykol. psykologi som har till föremål den enskilde individens själsliga egenskaper (motsatt: folkpsykologi) l. av ålder, kön, ras o. d. betingade individuella olikheter i psykiskt hänseende l. en enskild individs personliga egenart. Individualpsykologi och folkpsykologi böra ej stå i den motsats, som ofta framhålles. Nilsson PrimRel. 162 (1911). Individualpsykologien. Ruhe Adler (1928; boktitel). —
(1) -TILLVARO~020. filos. = -EXISTENS. NoK 16: 121 (1923). —
(1) -ÅSKÅDNING~020. filos. åskådning av en individ l. ett enskilt föremål. Larsson Psyk. 13 (1896).

 

Spalt I 364 band 12, 1933

Webbansvarig