| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INHEMSK in3~hem2sk, ngn gg ~häm2sk, adj.; adv. -T.
1) som hör hemma i l. tillhör l. förekommer i l. är gängse i l. är en produkt l. ett alster av ett visst land l. en viss provins l. en viss trakt; inländsk, inrikes; ofta tillsammans med geografisk bestämning; när icke av dylik bestämning l. på annat sätt framgår att ett annat land l. en viss provins osv. åsyftas: svensk; numera företrädesvis i sådana fall där möjligheten av invandring l. införsel föreligger (ss. i fråga om befolkning, växt- o. djurarter, produkter, seder o. d.) samt i fall som nära ansluta sig till dessa (ss. i fråga om tillvärkning, produktion, marknad). Inhemska köpmän, konstnärer. Den inhemska befolkningen. Inhemsk konst. Den inhemska litteraturen. Den inhemska marknaden, produktionen. Knivar av inhemsk tillvärkning. Inhemska växter, produkter, fabrikat, varor. The fremmande skepp .. och the inheimische skeppen. RARP 4: 550 (1651). Inheemisk Handel. Schouten Siam 51 (1675). Svenske Afvunden unnar heller glansen åt en passelig utländsk Bonde, än åt en käck inhemsk Adelsman. Dalin Arg. 1: 237 (1733, 1754). Inhemskt tungomål passar sig bäst til inhemska seder. 1VittAH 2: 78 (1773, 1776). En inhemsk fabrik. Oscar I Straff 130 (1840). (Utländska rasers) blandning med vår inhemska boskap. Berlin Lrb. 26 (1876). Folkfrihet är lika urgammal och inhemsk i vårt land som konungamakt. Wisén Tal 8 (1881). Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade .., skola (osv.). SFS 1905, nr 19, s. 1. Det inhemska normalpriset för vete för tiden 1 juni 1920—31 maj 1921. Därs. 1920, s. 1489. — särsk.
a) (†) som fått fast fot l. som har hemortsrätt l. är hemmastadd l. naturaliserad (i ett rike l. en krets). Vi .. känne oss inhemska i ett heligt, öfver jord och himmel utbredt Guds rike. Wallin 1Pred. 2: 385 (c. 1830). Att föraktet för lurendrägeri aldrig vill blifva riktigt inhemskt i Sverige. Zeipel Set. 4: 207 (1847). Nyblæus Forskn. 2: 389 (1881).
b) med. i uttr. inhemsk kolera, se KOLERA.
c) i överförd anv., om ord, ordbildning o. d.: som tillhör det inhemska språket. Inhemska ord. EHTegnér i Ydun 1870, s. 70. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 515.
d) (i Finl.) i överförd anv., i uttr. inhemsk litteraturhistoria, litteraturhistoria avhandlande den inhemska (finländska) litteraturen. FinlStatskal. 1916, s. 289.
e) (numera föga br.) om oenighet, krig o. d., förr äv. sämja: som råder l. försiggår mellan inbyggarna i ett land l. individerna av ett folk; inbördes. OSPT 1687, nr 8, s. 5. Inhemsk sämja. Gustaf III 1: 17 (1786). Inhemskt split. Kolmodin TacAnn. 2: 25 (1835). De klyftige säga att blott för sig / Han (dvs. hertig Carl) vållat blodbad och inhemskt krig. Snoilsky 4: 50 (1887). Östergren (1928).
f) (†) i substantivisk anv.: inländsk man; inföding. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 121 (i pl.). 2RARP I. 2: 294 (1720; i sg.). Mån tro det icke gör inhemske och utländske lika mycket, om .. (människa) skrifves med e eller med ä. Sahlstedt CritSaml. 112 (1759).
2) (†) som har avseende på l. berör bl. det (den) egna landet l. nationen l. dess förhållanden; inrikes. LReg. 395 (1628). Richsens inhemiske stat och lägenheet. RP 6: 239 (1636). Lagerbring 1Hist. 1: 396 (1769). Om han duger att ställa de inhemska ärenderna till rätta, vet jag ej. Rosenstein 3: 396 (1789).
3) (†) som tillhör l. har avseende på hemmet. Medan manfolken förtjäna något med skjutsningar .., sköta qvinfolken inhemska grof sysslor. NorrlS 1: 75 (c. 1770).
Spalt I 524 band 12, 1933