Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKOMPATIBEL in1kompati4bel, äv. iŋ1-, l. 01—, adj. -bla.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -com-)
Etymologi
[jfr t. inkompatibel, eng. o. fr. incompatible; av mlat. incompatibilis, av in- (se IN-, pref.2) o. compatibilis (se KOMPATIBEL)]
som icke kan förlikas l. förenas (med ngt annat), oförenlig, stridig; numera nästan bl. jur. om offentlig(t) ämbete l. funktion: som icke får hos en o. samma person förenas (med innehavandet av annat ämbete l. annan funktion). Swedberg Schibb. 277 (1716). Rytmen blir .. bruten, omkastad, upphäfd genom en diskrepant och inkompatibel motrörelse. ForhNordFilologmøde 1892, s. 167. 2NF 12: 666 (1909).
Avledn.: INKOMPATIBILITET, r. (l. f.) [jfr t. inkompatibilität, eng. incompatibility, fr. incompatibilité] sbst. till INKOMPATIBEL; numera bl. jur. Biberg 1: 274 (c. 1820). ST 1897, nr 2318, s. 2.

 

Spalt I 584 band 12, 1933

Webbansvarig