Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKOMPLETT in1komplät4, äv. iŋ1-, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(-complet 1632—1789. -komplett (-c-) 1758 osv.)
Etymologi
[jfr t. inkomplett, eng. incomplete; av fr. incomplet, av lat. incompletus, av in- (se IN-, pref.2) o. completus (se KOMPLETT)]
ofullständig; numera i sht om samling, bokvärk, register o. d. BoupptSthm 10/2 1679. Fennia XXXIX. 5: 13 (1918). Stora samlingar, men inkompletta. Rig 1923, s. 156. — särsk. (numera föga br.) om truppförband, rådsförsamling o. d.: icke fulltalig. RP 2: 219 (1632). Regementerna voro incompletta. Loenbom Stenbock 2: 227 (1758). Statsrådets inkompletta skick. Liljecrona RiksdKul. 241 (1840). Schybergson FinlH 2: 68 (1889).

 

Spalt I 585 band 12, 1933

Webbansvarig