Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INNUERA, v.; pr. ind. sg. -ar
Ordformer
(-er).
Etymologi
[av lat. innuere, gm en vink giva till känna, av in- (se I N-, pref.1) o. nuere, nicka]
(†) giva en antydan om (att osv.). Att han ther hoos innuerer, att, så frampt thetta fundament först lagdt varder, så (osv.). OxBr. 1: 678 (1631).

 

Spalt I 707 band 12, 1933

Webbansvarig