| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-RIKTA, v.1, -ning. [av IN o. RIKTA, styra]
1) (i fackspr.) inställa l. inpassa (ngt) i viss, avsedd riktning, placera (ngt) med noggrant iakttagande av att det erhåller avsedd riktning l. avsett läge, rikta in. NoraskogArk. 4: 188 (1713). Vid skottlossningen far vapnet tillbaka (rekylerar) och ändrar således sin ställning, hvarför ny inrigtning blir nödvändig för hvarje skott. Holmberg Artill. 1: 38 (1881). De muskler, hvilka måste sättas i rörelse för att inrikta ögat så, att bilden träffar det tydligaste seendets ställe. Schéele Själsl. 164 (1895). På (stapel-)bädden uppreses och inriktas kölen. 2UB 9: 592 (1906). särsk.
a) (tillf.) med obj. betecknande handeldvapen. Med stadig arm inriktade han bössan mot björnen. Frisendahl Björn. 31 (1921).
b) [jfr t. einrichten] med. efter benbrott l. ledvridning: återföra (benpartierna l. leden) i deras (dess) riktiga läge. Svalin Ordl. (1847). För att inrikta en ledvrickning sträcker man på den extremitet, som kommit i olag. NF 4: 900 (1881). Löwegren Hippokr. 1: 171 (1909).
2) (i skriftspr.) i bildl. anv. av 1: rikta l. leda (ngt) mot visst mål l. åt visst håll. (Läkaren) inriktade sina frågor så träffsäkert, att (osv.). Wieselgren Hvirfl. 2: 180 (1891). Såväl Larssons angrepp som Norströms svar är sakligt inriktat och visar en odlad polemisk smak hos båda parterna. Liljedahl Norström 2: 120 (1918). särsk. med avs. på person l. på ngns värksamhet l. strävande l. intresse o. d.
a) tr.; äv. i p. pf.: som i hög grad har sitt intresse osv. riktat åt visst håll l. mot visst mål, som syftar mot ngt visst mål; ofta med adv. l. av prep. på inledd bestämning. Ingen kunde .. såsom hon .. bestämma hans bana, inrikta hans sträfvanden. Wieselgren Hvirfl. 1: 194 (1891). Den ursprungligen idealistiskt inriktade folkkaraktären. Henriksson Tyskl. 46 (1901). Bismarcks .. diplomati (var) främst inriktad på att lugna Europas farhågor för ytterligare tyska eröfringsplaner. Kjellén Storm. 1: 225 (1905). Åt det anglosaxiska hållet var Fredrika Bremer alltid starkt inriktad. SvLittH 2: 459 (1919). Polisen inriktade alla sina krafter på att få mördaren fast. SvD(A) 1931, nr 251, s. 3. jfr (†): Detta mitt syfftemåhl är till Guds namns ähra ok min jämChristens nytta inrichtat. VDAkt. 1731, nr 495.
b) refl.: rikta l. vända sin värksamhet l. sina ansträngningar l. sitt intresse åt visst håll l. mot visst mål; ofta med av prep. på inledd bestämning. Vi kunna inrikta oss på att utforska orsakssammanhangen i tillvaron — det är det teoretiska lifvet. Böök SvStud. 12 (1913). Just därför att jordbruket i Bohuslän i så hög grad inriktat sig på animalisk produktion, har det (osv.). SvD(A) 1930, nr 76, s. 3. —
-RIKTA, v.2 [av t. einrichten; jfr INRÄTTA, v.2] (†) inrätta, införa, anordna. (Prästernas celibat) är mäst för kyrkiogodsens skull inrichtat och bibehållen. SvBrIt. 1: 66 (c. 1700).
Spalt I 741 band 12, 1933