Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JORTA, v. -ade.
Ordformer
(hjorta)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl., Dalsl.) jorta, motsv. nor. dial. jorta, isl. jórtra, ävensom sv. dial. orta, örta, nor. dial. urta, ørte; av ovisst urspr. o. dunkel formutveckling; jfr HLindroth i StKock 486 ff. (1929)]
(†) idissla (se d. o. 1). När Koen ej hjortar eller idisslar. Linné Vg. 236 (1747; i skildring fr. Dalsl.).

 

Spalt J 197 band 13, 1934

Webbansvarig