Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATALYSATOR kat1alysa3tor2, äv. 01—, äv. -sa4tor, r.; best. -n; pl. -er kat1alys1atω4rer, äv. 010—.
Etymologi
[jfr t. katalysator, eng. catalysator, catalyst; bildat till KATALYS]
(i fackspr., i sht kem.) ämne som har förmågan att påvärka (påskynda l. hämma) en kemisk reaktion. Positiv katalysator, katalysator som påskyndar en reaktion; motsatt: negativ katalysator. KemT 1900, s. 156. Thunberg Livsförrättn. 1: 43 (1924). Starck Kemi 301 (1931).
Ssg (i fackspr., i sht kem.): KATALYSATOR-GIFT. ämne som upphäver en katalysators värkan; jfr KONTAKT-GIFT. 2NF 35: 786 (1923). Starck Kemi 302 (1931).

 

Spalt K 786 band 13, 1935

Webbansvarig