Publicerad 1936 Lämna synpunkter KLAFFERI, n. Etymologi [jfr d. klafferi; av t. klafferei, avledn. av klaffern, avledn. av klaffen (se KLAFFA, v.2)] (†) förtal, bakdanteri. Visb. 1: 194 (c. 1620). Beskow i 2SAH 42: 23 (1867). Spalt K 1044 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se