| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KURERA kure4ra l. kɯ-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
1) (numera mindre br.) med avs. på sjuk(t) person l. djur l. enskilt organ: låta undergå en viss kur, behandla; göra frisk, hela, läka, bota. Kurera ngn för, i sht förr äv. från en sjukdom. G1R 23: 280 (1552). At then siwke så lenge han later sig curera tå skal han icke iklädha sigh någhon reen skiorto, förre än han haffuer warit j badhet. BOlavi 185 a (1578). Han wardt en gång curerat ifrån Pestilentien, doch dödde han omsider aff samma Siuka. RelCur. 77 (1682). Han curerade mig för den siukdomen. Serenius M 1 a (1734). SvD(A) 1930, nr 212, s. 3. — särsk.
a) (ngt vard.) i bildl. o. oeg. anv. (jfr b); jfr BOTA 2 a slutet. (Jag) skall .. genom Gudz nådh så Curera honom (dvs. en person som stört gudstjänsten), så att han skall hafwa nogh. VDAkt. 1679, nr 332. För giftermål tycktes hon vara fullt curerad. Kellgren (SVS) 6: 222 (1789). Sundell GTid. 78 (1929).
b) (ngt vard.) oeg.: förbättra (ngt). Uti Spanien bruka de .. osläckt kalk at curera vin med. Linné Diet. 2: 102 (c. 1750). (Sångaren) har .. icke lyckats kurera sin stämma så som alla hans vänner hoppats. SvD(A) 1932, nr 340, s. 7.
2) (numera mindre br.) med avs. på sjukdom: bringa bot för, hela, läka, bota. Huruledhes eders Nådes krankheet måtte hulpen och Curerat bliffua. Balck Es. 107 (1603). Mot snuva .. m. m. bör Ni prova våra specialbestrålningar, som t. o. m. kurerat mycket gamla svåra fall. SvD(A) 1934, nr 252, s. 1. — särsk. oeg. o. bildl.; jfr BOTA 2 b α. Brask Pufendorf Hist. 312 (1680). Var lugn! Din fruktan skall jag nog kurera fint! VLitt. 1: 283 (1902).
4) (†) utöva värksamhet ss. ”värklig” läkare. CollMedP 20/9 1671. Om Doctaren slå ådra .. och slijkt som Chirurgis tilkommer, hvarföre må då icke Chirurgij få curera. Därs. 3/11 1684.
Spalt K 3251 band 15, 1938