Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LEVVÄL levä4l l. (särskrivet) LEV VÄL le4v vä4l, interj. o. sbst. n.
Etymologi
[av imperativ sg. av LEVA, v.1 3 a, o. VÄL, adv.; jfr t. lebewohl]
I. interj., ss. uttr. för välgångsönskan; särsk. i mer l. mindre avbleknad bet.: farväl, adjö. Bremer GVerld. 1: 195 (1860). Östergren (1931).
II. sbst.: uttrycket ”lev väl”; avskedshälsning. Min broder! Tag mitt varmaste lefväl! Nybom SDikt. 2: 189 (1846, 1880). Östergren (1931). särsk. [jfr t. einem lebewohl sagen] (†) i uttr. säga (ngn) levväl, säga (ngn) farväl. När vi afreste samlade sig nunnorna .. för att säga oss lef-väl. Bremer GVerld. 2: 381 (1860).

 

Spalt L 616 band 16, 1940

Webbansvarig