Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LISKA lis3ka2, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. lisk(a), vara falsk l. smilande (Norrl.), noga söka, efterforska (Finl.); jfr d. liske, nor. dial. liska, smickra, ställa sig in; av nt. līsken, tala sakta, söka ställa sig in (jfr nt. belīsken, söka vinna ngn med smicker); till nt. lise, sakta; jfr t. leise]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) locka (ngn); i förb. liska till sig (se särsk. förb.).
2) dep., i uttr. liskas med ngn, söka behaga ngn, kokettera med ngn. Högberg Vred. 1: 231 (1906). Väring Frost. 129 (1926).
Särsk. förb.: LISKA TILL SIG10 4 0. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: locka till sig (ngn). Högberg Vred. 2: 72 (1906).

 

Spalt L 832 band 16, 1940

Webbansvarig