lotus | SAOB

Publicerad 1941

LOTUS lω4tus, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, ngn gg = (Nordling IjjobB 86 (1877)).

Ordformer

(-os 1813—1910. -us 1780 osv.)

Etymologi

[av lat. lotus, av gr. λωτός. — Jfr LOTOFAGER]

bot. benämning på vissa sydländska växter; särsk.

a) om vissa arter av familjen Nymphæaceæ (näckrosväxter); särsk. Nelumbo nucifera Gärtn. (Nelumbium speciosum Willd.) (indisk lotus), Nymphæa Lotus Lin. (vit lotus), Nymphæa cœrulea Savigny (blå l. egyptisk lotus). Ekelund Kal. 15 (1821). Karlfeldt FlPom. 47 (1906).

b) om vissa träd l. buskväxter med ätbar frukt; särsk. om den art (enl. det vanl. antagandet Zizyphus Lotus (Lin.) Lam.) vars frukt, enligt Odysséns berättelse, tjänade lotofagerna till föda; äv. om frukten. BBergius PVetA 1780, 1: 176. Den honungsljufliga lotos. Lagerlöf HomOd. 101 (1908).

Ssgr (i sht bot. o. konst.): A (†): (b) LOTO-FRÄTARE. = LOTUS-ÄTARE. Rudbeck Atl. 3: 561 (1698).

B: (a) LOTUS-BLOMMA, r. l. f. äv. om växten; ofta om blomman använd ss. ornamentmotiv. PoetK 1813, Suppl. s. 207. Hahr ArkitH 21 (1902; om ornamentmönster). —

(b) -FRUKT. Björkman (1889). Lagerlöf HomOd. 101 (1908). —

(a) -KAPITÄL. konst. med ornamentmotiv hämtat från lotusblomma. Iduna 7: 68 (1817). —

(a) -KNOPP. lotusblommas knopp (särsk. använd ss. ornamentmotiv). Wrangel Konststil. 6 (1897). —

(a) -KOLONN. konst. jfr -KAPITÄL. Heidenstam Vallf. 43 (1888). —

(b) -TRÄ. (i fackspr.) trä av veden hos vissa sydländska trädslag (Diospyros lotus Lin. o. Celtis australis Lin.). Åstrand (1855). Nisbeth 901 (1869). —

(b) -TRÄD. SvSaml. 3—6: 112 (1765). —

(b) -ÄTARE. [jfr t. lotusesser, eng. lotus-eater; efter lat. lothophagus, gr. λωτοφάγος (se LOTOFAGER)] (i vitter stil; numera bl. mera tillf.) person tillhörande lotofagernas folk; äv. bildl., om bekymmerslös, för alla sorger glömsk person. Rydberg Faust 299 (1878; bildl.). Turkiet med dess .. befolkning af ohjälpliga lotusätare. Nyström NKina 2: 301 (1914).

Spalt L 1096 band 16, 1941

Webbansvarig