Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOGAMI mon1ogami4 l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. f.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr t. monogamie, eng. monogamy, fr. monogamie; av gr. μονογαμία, av μόνος, en, ensam, o. gr. –γαμία (se -GAMI)]
äktenskap mellan en enda man o. en enda kvinna, engifte; äv. i utvidgad anv., om djur; motsatt: polygami. Fennia XVI. 3: 80 (1761). Wirén ZoolGr. 1: 205 (1897).
Avledn.: MONOGAMISK1040, adj. monogam; äv. i utvidgad anv., om djur. VetAH 1769, s. 212. Hammarström Sportfiske 305 (1925). —
MONOGAMIST1004, m.||ig. person som lever i engifte l. som hyllar engiftets princip. Westermarck Äkt. 120 (1893).

 

Spalt M 1311 band 17, 1945

Webbansvarig