Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCEANO- ωs1ea1no- l. ω1s-, l. -nå- l. -nω-.
Etymologi
[ytterst till gr. ὠκεανός (se OCEAN, sbst.)]
i ssgr.
Ssgr (i sht i fackspr.): OCEANO-GRAF10104. [jfr eng. oceanographer] person som sysslar med l. är hemmastadd (fackman) i oceanografi, djuphavsforskare. 2NF 19: 425 (1913). Pettersson Oceanogr. 69 (1939). —
-GRAFI101004. [jfr t. ozeanographie, eng. oceanography, fr. océanographie] den del av hydrografien som behandlar haven, deras utbredning, djupförhållanden, strömmar m. m. samt havsvattnets kemiska o. fysiska egenskaper m. m.; djuphavsforskning, havsforskning. Dalin (1871). Pettersson Oceanogr. 8 (1939). —
-GRAFISK101040. [jfr t. ozeanographisch, ävensom eng. oceanographic, fr. océanographique] jfr -grafi. SDS 1901, nr 81, s. 3. Polhavets viktigaste oceanografiska förhållanden. NordT 1929, s. 3.

 

Spalt O 151 band 18, 1949

Webbansvarig