Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(III 7) OMKOSTYMERA, -ing. (förr äv. -costum-) iföra (ngn) en annan kostym; i p. pf. äv. med refl. bet.: som kostymerat om sig; äv. bildl. Knorring Vänn. 1: 13 (1835). (Oxenstierna) fortsätter med att låta fantasien omkostymera hela den förfinade och förvekligade samtid, i hvilken han lefver. Lamm Oxenst. 371 (1911). Ett ögonblick efter var han omkostymerad i en oljig och fläckig chaufförsuniform. Cederschiöld UppNedvV 101 (1919). —
(III 1) OMKRAMA, -ning. särsk. i fråga om vänskaps- l. ömhetsbetygelse; jfr krama 1 a. (Hon) gjorde .. sig häftigt fri från hans omkramning. Moberg Rosell 231 (1932). —
(I 1) OMKRANSA, -ning (i bet. 1, numera föga br., Dalin (1853), Sundén (1887)).
1) anbringa en krans l. kransar omkring (ngn l. ngt); vanl. oeg. l. bildl.; numera nästan bl. (i poesi l. vitter stil) med nära anslutning till 2, i uttr. omkransad med ngt. (Källan) samlar sig nedan om kullen til en liten sjö med vass-röhr och viden omkransad. Enbom Gessner 11 (1794). De magra, gråbleka, med ett tunt och småkrusigt svart skägg omkransade kinderna. Langlet Ryssl. 169 (1898). Östergren (1933).
2) (i poesi l. vitter stil) likt en krans omge (ngt), bilda liksom en krans omkring (ngt). Ek och lönn omkransa hennes (dvs. min hyddas) marker. Atterbom SDikt. 1: 221 (1809, 1837). En av lummiga klibbalar omkransad vik. Rosberg GammFolk 8 (1921). jfr bärg-, moln-, strål-omkransad.

 

Spalt O 804 band 19, 1950

Webbansvarig