Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORIAD, p. adj. (förr) lant. om säd: icke torkad i ria, icke riad. VetAP 1: 226 (1740). TLev. 1903, nr 25, s. 1. särsk. (enst.) om mjöl: som framställts av icke riad säd. Gynther Förf. 1: 33 (i handl. fr. 1812). —
ORIDDERLIG. som på ett tarvligt l. lumpet l. föga hedrande sätt utnyttjar ett övertag (över ngn) l. handlar hänsynslöst mot en svagare; som visar l. vittnar om brist på ridderlighet; icke ridderlig. JGOxenstierna 5: 167 (c. 1817). 3SAH LII. 2: 440 (1941).
Avledn.: oridderlighet, r. l. f. Dalin (1853). Lidforss Fragm. 189 (1904). —
ORIDEN, p. adj. om häst: som icke förut ngn gg ridits, som aldrig burit ryttare; äv.: som under dagens lopp ännu icke ridits; äv.: icke inriden; stundom äv.: oriktigt inriden (jfr o- 2). Juslenius 5 (1745). Oridna och inridna hästar. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 87 (1836). Vid uppsittning .. på alldeles oriden häst, är (osv.). Platen HlednRytt. 17 (1856). SFS 1916, s. 937.

 

Spalt O 1253 band 19, 1950

Webbansvarig