Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OTTAVERIME ota1veri4me, äv. -ri3me2, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(vanl., i sht i obest. sg., skrivet i två ord ottave rime)
Anm. Ngn gg användes den it. sg.-formen ottava(-)rima. NF (1888). Vetterlund Skissbl. 11 (1914: ottava-riman).
Etymologi
[efter it. ottave rime, pl.-form av ottava rima, vers med åtta rimmande rader, av ottava, åttonde (se OTTAV), o. rima, rim]
metr. o. litt.-hist. oktav (se d. o. 6). Den åttaradiga Stanzen, eller Söderlänningarnes så kallade Ottave Rime. Phosph. 1811, s. 180. De präktiga ottaverimerna ”På Medelhafvet” (av C. R. Nyblom). 3SAH 23: 31 (1908). Alving SvLittH 3: 34 (1932).

 

Spalt O 1596 band 19, 1951

Webbansvarig