| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
2) bildl.: som icke återhålles l. stävjas av ngt band, som ges l. får fria tyglar, tygellös, självsvåldig; ohejdad, hejdlös; ohämmad, obehärskad. Lagerbring 1Hist. 2: 121 (1773). En .. otyglad phantasi. Rydberg Myt. 2: 477 (1889). Han såg den otyglade djuriska glädjen, som bodde inom henne. Lagerlöf Höst 151 (1933). särsk. (föga br.) om person. Murberg FörslSAOB (1791). Antiochus Epiphanes, en högst otyglad menniska. Ekelund 1GH 104 (1826). Quennerstedt Torneå 2: 76 (1903).
Spalt O 1608 band 19, 1951