Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARIETAL par1ieta4l, äv. 0104, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. parietal, fr. pariétal; av senlat. parietalis, avledn. av lat. paries (gen. -ietis), vägg]
som hör till l. befinner sig vid l. har avseende på (ngts) vägg(ar); särsk.
1) anat. som hör till osv. kroppsväggen l. en kropps(dels) yttre begränsning. BonnierKL (1926). särsk.
a) med. om (blad hos) bukhinna l. lungsäck: som befinner sig intill buk- resp. brösthålans vägg. Bukhinnans parietala blad. Hygiea 1857, s. 319. Thunberg Livsförrättn. 116 (1924).
b) ss. förled i ssgr, för att beteckna ngt som tillhör l. har avseende på hjässan l. hjässbenen.
2) bot. om (läge av) fröfäste: som befinner sig på fruktbladets l. fruktbladens inre sida (utmed dess resp. deras sammanvuxna kanter), väggställd. Bouché Blomst. 1: 53 (1842). 2NF 21: 994 (1914).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (till 1 b; i fackspr.): PARIETAL-BEN. [jfr nylat. os parietale] anat. hjässben. Retzius EthnolSkr. 51 (1844). —
-BREDD. antropol. ett kraniums bredd mätt mellan hjässbenens åt sidorna längst utskjutande delar. ÖfversVetAFörh. 1845, s. 244. —
-LOB. anat. hjässlob. Wretlind Läk. 9—10: 5 (1901). —
-ORGAN. zool. ögonliknande organ hos vissa djur, uppkommet gm utstjälpning från synhögarna i mellanhjärnan, främre hjässöga; stundom äv. med inbegrepp av pinealorgan. 2NF (1914). SvUppslB 20: 1252 (1934). —
-ÖGA. zool. = -organ. Wallengren o. Hennig 5: 115 (1916).

 

Spalt P 287 band 19, 1952

Webbansvarig